34
samheten vida mera givande än i Magdeburg, då direktören ej knusslade med medlen, och kapellmästaren fick gärna hålla så många repetitioner han ville, när blott resultatet blev gott och konstnärligt tillfredsställande. Wagner ville nu även efterlikna Berlins generalmusikdirektör Spontini och genom mönsterföreställningar höja den musikaliska smaken. Meyerbeers musik intresserade honom allt mera, och såväl Spontinis som Meyerbeers stora utstyrselopera föreföll honom som ett eftersträvansvärt ideal. I Königsberg hade han lärt känna Bulwers roman Rienzi, och detta ämne syntes just lämpligt till en opera i den höga patetiska stilen. Han avslutade under första Rigavintern sin text och började sommaren 1838 även musiken. Han ville ej längre arbeta för de små teatrarna utan skriva ur sitt eget inre med höga idealer, alldeles oberoende av publikens mening. Endast en huvudstadsscen kunde tillfredsställa hans fordringar. Meyerbeers stora orkester och Spontinis höga patos samt rena konsekventa stil borde följas. Första och andra akten voro redan färdiga under vintern 1838—39, och han hyste förtröstan om att under sommaren kunna avsluta hela verket. Då träffades han av ett hårt slag. Man hade ej förnyat hans kontrakt för nästa vinter i Riga, och han såg sig hänvisad till att söka annan verksamhetsplats.
Hans tankar hade allt oftare kretsat om Paris, och han hade allt mera börjat tro på, att Stora
