48
älskade, utan medlidandet, som bestämmer hennes handlande.
I sig själva avrundade musikaliska former — »nummer» — förekomma ännu, men de slutna scenerna bilda tyngdpunkten i dramat. Recitativet blir det bärande för alla patetiska partier och cantilenan stannar ofta inom denna ram. Musiken är medlet att nå det rätta dramatiska uttrycket, ej målet. »Jag var från och med nu med avseende på alla mina dramatiska arbeten i första rummet diktare och under fullständiga utförandet av mitt diktande blev jag åter musiker; men jag var en diktare, som redan på förhand var medveten om den musikaliska uttrycksförmågan för utförandet av sina dikter.» Kort efter »Flygande holländaren» yttrar han om sina musikdramatiska verk: »Ni förundrar Er över, alt jag ej går till en främmande smed utan besörjer mina texter själv. — Hos mig måste ton och ord spontant och samtidigt framtränga och klinga ur hjärta och huvud, och det ena måste täcka det andra liksom en lidelsefull kyss. — Vad jag i framtiden skapar i denna riktning, kommer kanhända att visa mig i ett ljus, som torde falla den skolade poeten för bjärt i ögonen; men Ni bör ej förtänka mig, att jag går mina egna stigar och under den närmaste tiden kommer att inslå sådana som ligga långt borta från de vanliga allfarvägarna» (W.-Jahrb. 1886 sid. 77).
Kort efter Rienzipremiären dogo de båda italienska kapellmästarna, och man bad Wagner ställa
