lek, och vad I gören i kärlek, kan aldrig bliva syndigt». Kristi död av medlidande för människorna bildade ju kärnan i hela kristendomen. »Kristus har givit oss förebilden att dö skönt, men härtill kräves ett skönt liv.» Emellertid övergav han ämnet, som syntes honom för översinnligt. Ett historiskt ämne, »Fredrik Barbarossa», som 1848 sysselsatte honom, blev ej heller utfört, enär han fann, att historiska personligheter voro för begränsade i sitt handlande.
1848 och 49 års demokratiska rörelser ryckte även Wagner med sig. Han ville reformera teatern och göra den till en folklig scen. Ecklesiastikdepartementet ej hovförvaltningen borde ta hand om teatern, enär dess egentliga art var av pedagogisk natur och hade intet att skaffa med furstelyx. Det folkliga ville han tillvarataga genom anordnandet av gratisföreställningar. I övrigt var Wagner ingen fiende till monarkien utan endast till aristokratien, som ville tränga sig emellan konung och folk samt tillskansa sig makten på de lägre klassernas bekostnad. Idealet vore en republik med konung i spetsen och ärftlig konungavärdighet. Han önskade behålla den gamla ätten och uttalade sig mycket erkännande om Sachsens överhuvud. Wagner inblandades emellertid allt djupare i det uppror, som uppstod på våren 1849 i Dresden, och i början av maj måste han fly för att ej falla i det segrande kungapartiets händer.
