som nu gåvos över hela Tyskland, inbragte ej så litet, och orkesterkonserterna lämnade även belydande tillskott. Härtill kommo förläggarhonoraren för nya verk och talrika gåvor från högtställda vänner. Det tycks dock, som om Wagner numera alldeles övergivit alla de enkla vanor han förut haft. Redan under andra vistelsen i Paris hade han omgivit sig med en stor lyx i husinredning och många tjänare till skötseln av allt. Här i Penzing blev det än värre. I brev till Mathilde Wesendonk skriver han: »På mig kan inte mycket ändras, jag behåller mina små svagheter, bor gärna angenämt, älskar mattor och vackra möbler, kläder mig hemma och vid arbetet gärna i siden och sammet och — måste därför också föra min korrespondens härför.» Denna sistnämnda »korrespondens» för inredning är oss även bevarad och lämnar en god inblick i den raffinerade lyx han behövde för att känna sig till freds och kunna komponera. Till en »dekoratör» av Penzingvillan skriver han: »Bäste herr Schweikhart! Jag ber Er härmed att låta min betjänt få med sig av den röda plyschen; behåll därav endast så mycket, som Ni behöver till spegeln och till den stora länstolen i sovrummet. Gör ej i ordning några flera mattor; för gästrummet har jag bestämt mig för en annan matta. Jag väntar nu från Eder ytterligare: 1) de två bruna länstolarna för musikrummet; 2) hörndekorationen bakom kanapéen; 3) de två länstolarna i gröna hörnrummet, som skola klädas över (violett siden); 4) den höga länstolen med
