Sida:Norlind Wagner 1923.djvu/87

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
85

hemma, min skatt, så att jag kan vila ut i ro, vilket jag mycket längtar efter. Allt måste vara riktigt lint och väl — uppvärmt. Laga så, att det vackra kabinettet är hemtrevligt; när det är hett, så öppna snällt, så det blir lagom varmt där. Ställ även om, att det är väl parfymerat; köp de bästa flaçoner, så att det doftar verkligt gott.»

Till hemmet hörde sannolikt även hästar och vagn, ty han skriver längre ned i sitt brev: »Jag behöver väl bara enspännaren».

Allt detta kan ju synas i högsta grad lättsinnigt, och så tolkades det även av alla hans anhöriga och icke minst hans fiender. Dock måste man härvid ej döma en kompositör som varje annan dödlig. Var och en konstnär behöver en viss omgivning för att känna sig inspirerad, och Wagner krävde i hög grad allt, som estetiskt kunde stimulera honom. Alla olika färgsensationer, som funnos i hans rum, voro nödvändiga för hans produktion. Wagner hade ett enastående utvecklat ordningssinne. Partituren skrevos ned redan från början i ett präntat skick, som om det gällt att åstadkomma ett det praktfullaste dedikationsexemplar. Om han under själva komponerandet behövde ändra något, skrev han hellre om hela sidan, och kom ett enda litet bläckstänk för mycket, kastades bladet genast bort. I övrigt komponerade han, soignerat klädd och i ett väl ordnat rum, vid flygeln med locket halvuppslaget som bord, så att han då och då med ena handen kunde slå ned ett eller annat ackord eller en