88
hus i staden. Han arbetade nu med friskt mod vidare, och alla hans påbörjade men ej avslutade verk — »Nibelungen» och »Mästersångarna» — ville han genast avsluta. Men även nya verk föresvävade honom. »Parsifal», som han på 40-talet påtänkt och 1857 — omedelbart efter Tristandiktens avslutande — skisserat, upptogs ånyo, och i januari 1865 förelåg redan ett utkast. Mångahanda omständigheter hindrade dock Wagner från att arbeta på sina verk. Bland annat hade konungen föreslagit resandet av en stor festspelsteater, och Gottfried Semper — Wagners vän sedan Dresdentiden — skulle göra ritningarna till byggnaden, som beräknades kosta 3½ million gulden. Även ville konungen höra »Tristan och Isolde». I oktober 1864 gav Ludvig befallning om att verket till våren skulle uppföras. Bülow — Wagners lärjunge sedan 50-talets början — kallades från Berlin till München för att leda instuderingen. Makarna Schnorr v. Carolsfeld fingo rollerna Tristan och Isolde. Den 10 juni 1865 ägde premiären rum, och Wagners konst syntes nu ha segrat.
Emellertid hopade sig åter mörka moln. Det reaktionära partiet i München gjorde allt för att hos konungen nedsätta Wagner. I tidningarna rasade man emot främlingen, som förvridit huvudet på monarken. Musikvännerna kunde ej fördraga, att hovkapellmästaren, den aktade gamle Franz Lachner, blivit ställd åt sidan för Buälow. Stormen blev värre och värre, och till sist måste konungen bedja
