ler i mästarens armar, just som Walther inkommer. De gå sedan igenom prissången. — Festen har börjat och alla träda fram. Beckmesser sjunger sin hos Sachs tagna sång men har missförstått orden och blir utskrattad. För att hämnas, säger han, att Sachs gjort den. Den sluge mästaren erkänner då, att sången är av Walther, som nu får träda fram och sjunga. Han vinner priset.
Det är ej svårt att finna tydliga hänsyftningar på Wagner själv och kritiken över hans verk. Så till exempel säger Beckmesser, när han skall bedöma Walthers första sång: »Ej mellansats, ej koloratur och ingen natur», och de andra tillägga: »Vem kallar det sång? Blott buller och bång; idel öronrammel och meningslöst skrammel.» — När Eva frågar Sachs om Walthers sång verkligen var så dålig, svarar mästaren:
Mitt barn! För honom allt brista torde,
I intet land han mästerskap får;
Den Gud till mästare gjorde,
Hans lott är bland mästare mäkta svår!»
När sedan Walther kommer med sina bekymmer till Sachs, säger denne:
En vacker sång att sjunga
Plär lyckas för de unga,
Ty våren dem sången lär!
Men kommer höst och vintertid
Och nöd och sorg i livet …
De som då än mäkta sjunga
Så vackert som de unga —
Se mästare kallas de!
