Sida:Normalupplagan (1911).djvu/105

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har inte korrekturlästs

49 Bå stannade Jesus och mt tiUkalla honom. Och de tillkallade den blinde och cade till honom: Var vid goåt mod, stå upp; han kallar di^ till sig.

Och han kastade af sigr 

sin mantel, stod upp och kom till Jesus.

B& svarade Jesus och 

sade till honom : Hvad vill du, att jag skall g(5radig? Och den blinde sade till honom : Rabbuni, att jag må få min syn.

Och Jesus sade till 

honom : Gå ; din tro har hulpitdig. Och strax fick han sin syn och följde honom påvl^n.

KAPITLET. 

Jetu» inrider i Jénualem, /Srbannar JUconträdet, renar templet, tillfråga» om Hn rättighet att ISra folket. ^OH nttr de nalkades Jerusalem, Betf age och Betania vid Oljeberget, sände han två af sina lärjungar

och sade till dem : Gån 

in i byn, som ligger midt framför eder; och strax då I kommen därin, skolen I finna en fåle bunden, på hvilken ännu ingen människa har suttit. Lösen honom och f ören honom hit.

Och om någon säger till 

eder : hvarf ör gören I detta? så sägen: Herren be(fiQ Mark. 6, Sé. II Matt. 21, If. Liik.l9,29f. Joh. MARCI, 11. O^ höfver honom; och strax sänder han honom hit.

Och de gingo åstad och 

funno fålen, bunden vid porten ute på gatan, och de löste honom.

Och några bland dem, 

som stodo där, sade till dem: Hvad gören I, som lösen fålen?

Och de sade till dem, 

såsom Jesus hade bjudit, och de läto dem vara.

Och de förde fålen till 

Jesus och lade sina kläder på honom, och han satte sig på honom.

Och många bredde sina 

kläder på vägen, och andra skuro kvistar af träden och strödde på vägen.

Och de, som gingo före, 

och de, som följde efter, ropade och sade: Hosianna! Välsignad vare han, som kommer i Herrens namn I

Välsignadt vare vår 

fader Davids rike, som kommer i Herrens namn I Hosianna i höjden I

Och Jesus gick in i 

Jerusalem och i templet ; och när han hade besett allt och det redan var sent, gick han ut till Betania med de tolf . % Och dagen därefter, då de gingo ut från Betania, blef han hungrig.

Och då han långt ifrån 

flck se ett fikonträd, som , 12 f . (») På. 118, 26 f. (12) Matt. 21, 18 f.