Sida:Normalupplagan (1911).djvu/109

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har inte korrekturlästs

MAKCI, 12.

Ty när de haf va upp- 

stått från de döda, hvar- ken srifta de sisr eller bort-

^ta8, utan de äro såsom

änglame 1 himmeln.

Men om de döda, att de 

uppstå, hafven I icke läst i Moses' bok, på stället om tömbusken, huru Gud ta- lade till honom och sade: »Jag* är Abrahams Gud och Isaks Gud och Jakobs Gud?»

Gud är icke dödas utan 

lefvandes Gud. I faren alltså mycket vilse. '

Då gick en af de skrift- 

lärda, som hade hört dem tvista och som hade insett, att han hade svarat dem väl, fram och sporde ho- nom: Hvilket är det främ- sta af aUa buden ?

Jesus svarade: Det 

främsta af alla buden är detta: »Hör, Israel I Her- ren vår Gud är allena Herre.

Och du skaU älska Her- 

ren din Gud af allt ditt hjärta och af aU din själ och af allt ditt förstånd och af all din kraft.» Detta är det främsta budet.

Och det andra är detta 

likt: »Du skall älska din nästa såsom dig själf.» Intet annat bud är större än (36) 2 Mos. 8, 6, 16. Ap. O. 7, 90 f . Ebr. 11. 16. (28) Matt. 22, 31 f. (29) 5 Mos. 6, 4 f. (SI) 3 Mos. 19, 18. Rom. 13, 9. Qal. 6, U. 1 Tim. 1, 5. Jak. 2, 8. (83) 1 Sam. 15, 22.

Och den skriftlärde sade 

till honom: Mästare, du sade i sanning rätt, att han är en och att ingen annan är utom honom,

och att älska honom af 

allt sitt hjärta och af allt sitt förstånd och af all sin själ och af all sin kraft och att älska sin nästa såsom sig själf, det är mer än alla brännoflren och de andra offren.

Och Jesus, som såg, att 

han hade svarat förstån- digt, sade till honom: Du är icke långt ifrån Guds rike. Och ingen dristade fråga honom något mer.

Och Jesus svarade och 

sade, lärande i templet: Huru kunna de skriftlärda säga, att Kristus är Davids son?

Ty David själf har sagt 

i den Helige Ande: »Her- ren sade till min Herre: Sätt dig på min högra sida, till dess jag har lagt dina fiender dig till en f otapaU.»

Så kaUar nu David själf 

honom herre; huru kan han då vara hans son ? Och det myckna folket hörde honom gärna.

Och han lärde dem och 

sade till dem: Tagen eder tiU vara för de skriftlärda, som vilja gå omkring i f ot- Ho8.6,6. (36) Matt. 22, 11 f. Luk. 20, 41 f . (36) Ps. 110, 1. Ap. G. 2, 34. 1 Kor. 16, 26. Ebr. 1, 13. 10. 12 f. (88) Matt. 23, 6 f . Lok. 20, 46.