land; ty de äro döda, som traktade efter barnets lif.
21 Och han stod upp och tog barnet och dess moder med sig och kom in i Israels land.
22 Men när han hörde, att Arkelaus var rådande öfver Judéen i sin faders, Herodes' ställe, räddes han att fara dit, och sedan han hade fått uppenbarelse i en dröm, for han bort till Galiléens trakter.
23 Och han kom och bo- satte sig 1 en stad, som heter Nasaret, på det att det skulle fullbordas, som var sagdt genom profeterna: »Nasåré skall han kallas.» Es. 4, 2. 11, 1. Sak. 3, 8. 8 Mark. 1, 2 f. Luk. 3, 3 f. Joh. 1, 6 f.
3 KAPITLET.
Johannes predikar och döper. Jesus döpes.
V. 11, 12 Högm. 2 årg. S. e. Nyårsd., v. 13–17 Ev. samma S.I de dagarna kom Johannes döparen och predikade i Judéens öken
2 och sade: Gören bättring; ty himmelriket är nära. Matt. 4, 17. Mark. 1. 15.
3 Ty denne är den, om hvilken profeten Esaias talade, då han sade: »En ropandes röst i öknen: bereden Herrens väg, gören hans stigar räta.» Es. 40, 3.
4 Och Johannes hade kläder af kamelhår och en lädergördel om sina länder, och hans mat var gräshoppor och vildhonung. 2 Kon. 1, 8. Matt. 11, 8, 18. Mark. 1, 6. Joh. 1, 23.
5 Då gick Jerusalem och hela Judéen och hela landet omkring Jordan ut till honom,
6 och do läto döpa sig af honom i floden Jordan, bekännande sina synder.
7 Men då han såg många af fariséerna och sadducéerna komma till dopet, sade han till dem: I huggormars afföda, hvem har ingifvit eder, att I skolen undfly den tillkommande vreden? Matt. 12, 34. 23, 33. Luk. 3, 7 f . Rom. 5, 9. 1 Teas. 1. 10.
8 Bären fördenskull sådan frukt, som tillhör bättringen,
9 och menen icke, att I kunnen säga inom eder själfva: vi hafva Abraham till fader; ty jag säger eder, att Gud är mäktig att af dessa stenar uppväcka barn åt Abraham. Joh. 8, 39.
10 Och redan är yxan satt till roten på träden; därför varder hvart och ett träd, som icke bär god frukt, afhugget och kastadt i elden. Matt. 7, 19. Luk. 13, 7. Joh. 15. 2, 6.
11 Jag döper eder med vatten till bättring, men den som kommer efter mig är starkare än jag,
