Sida:Normalupplagan (1911).djvu/170

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har inte korrekturlästs

LUKAS, 16.

Ingen tjttnare kan tjtt- 

na två herrar; ty antingen skall han hata den ene och älska den andre, eller skall han hålla oig till den ene och förakta den andre. I kunnen icke tjttna Gud och Mammon.

Och allt detta hörde 

ock fariséerna, som voro giriga, och de gjorde spe af honom.

Och han sade tlU dem : 

I ttren de, som gören eder sjaif va rättfärdiga inför människorna ; men Gud känner edra hjärtan, ty det, som bland människor är högt, är en styggelse inför Gud.

Lagen och profeterna 

voro intillJohannes. Från den tiden varder Guds rike förkunnadt genom evan- gelium, och hvar man gör våld på det.

Men lättare är, att him- 

mel och jord förgås, än att en prick af lagen faller.

Hvar och en som skil- 

jer sin hustru från sig och i^ter sig med en annan, han gör hor, och hvar och en som gifter sig med en, som är skild från sin man, han gör hor.

Det var en rik man, 

som klädde sig i purpur och kostbart linne och lefde hvar dag 1 glädje och prakt. S5) 1 Sam. 16, 7. Pk. 7, 10. (16) att. 11, 18 t. (17) Matt. 6. 18. Lok. 21, 38. (18) Mark. 5, 88. 1 j 166

Och det var en fattig, 

vid namn Lasarus, som låg för hans dörr, full med sår

och längrtande efter att 

mättas med de smulor, söm f öllo ifrån den rikes bord. Men till och med hundarna kommo och slickade hans sår. Z Så hände det, att den fattige dog och vardt förd af äng^ame i Abrahams sköte. Och äfven den rike dog och vardt begrafven.

Och i dödsriket upp- 

lyfte han sina ögon, där han låg i plågor, och flck se Abraham långt ifrån och Lasarus i hans sköte,

och han ropade och 

sade: Fader Abraham, var- kunna dig öfver mig och sänd Lasarus, att han må doppa det ytitersta af sitt finger i vatten och svalka min tunga, ty jag pinas i denna lå^ra.

Men Abraham sade: 

Min son, kom ihåg, att du flck ut ditt godm medan du lefde, och Lasarus sam- maledes det onda ; men nu har han här hugnad, och du pinas.

Och utom allt detta är 

mellan oss och eden ett stort svalg befäst, på det att de, som vilja gå öfver härifrån till eder, icke må kunna det, icke heller de. Kor. 7, 10. (9i)BB.66,tt. ICmIe. 9,U.