med Jesus från Nasaret, som var en profet, mäktier i ^ilminfir och ord inf<5r Gud och allt folket,
och huruledes våra lH-
versteprtlster och rådsher- rar haf va utlämnat honom att diknas till döden och korsfltst honom.
Men yl hoppades, att
ban yar den, som skulle förlossa Israel; men med allt detta är det i da^r tre- dje dasren, sedan detta skedde.
Men Sf ven några kvin-
nor af de våra haf va gjort oss bestörta; då de bittida om morgonen hade kom- mit till graf ven
och icke funnit hans
kropp, kommo de och sade, att de ock hade sett en syn af änglar, h vilka hade sagt, att han lefver.
Och några af dem, som
voro med oss, gingo bort till grrafven och funno det vara så, som kvinnorna hade sagrt, men honom sågo de icke.
Då sade han till dem:
O, I of örståndiga och sen- hjärtade till att tro på aUt bvad profeterna hafva ta- jatt
Måste icke Kristus lida
^tetta och ingå i sin härlig- liet?
Och han begynte med
aO A», o. 1. 1. (28) Hatt. 28. 8. tUa£vt,l». Job.20.18. {96) &. 60,6. »kap. Fil. 2, 8 f. Ebr. LUKAS, 24. Moses och alla profeterna och uttydde för dem det, som i alla skrifterna rörde hpnom.
Och de nalkades byn,
dit de gingo, och han låt- sade, att han ville gå längre fram.
Och de nödgade honom,
sägande: BUf kvar hos oss; ty det lider mot aftonen, och dagen nalkas sitt slut. Och han gick in för att blifva kvar hos dem. ao Och det begaf sig, att då han satt till bords med dem, tog han brödet, väl- signade, bröt det och gaf dem.
Och deras ögon öppna-
des, och de igenkände ho- nom, och så försvann han ur deras åsyn.
Och de sade sinsemel-
lan: Var icke vårt hjärta brinnande i oss, då han ta- lade med oss på vägen och uttydde för oss skrifterna?
Och i samma stund sto-
do de upp och gingo till- baka till Jerusalem och funno de elf va f örscunlade och dem, som voro med dem,
och dessa sade: Herren
är för visso uppstånden och har blifvit sedd af Si- mon.
Och de andra förtäljde,
favad som hade skett å ,8. C^1M08.3.15. 12.8. 22,18. 20, 4. 2 ^.7, !?• J**- »r 18B> U* I>u.9,2i. a. I, XA. r*. *«. xoa (3å) 1 Kor. 16. B. 189
