Sida:Normalupplagan (1911).djvu/207

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har inte korrekturlästs

JOHANNES, 5. gen sSerer Jag eder: Den som hör mitt tal och tror den, som har sHndt mig, han har evigt lif och kom- mer icke i dom utan har öfvergått från döden till lifvet.

Santierligen, sannerli- 

gen siiger Jag eder: En stund kommer och ttr re- dan inne, då de döda skola höra Guds Sons röst, och de, som haf va hört henne, skola lef va.

Ty såsom Fadern har 

lif i sig själf, så har han ock gif vit Sonen att haf va iif i sig sJHIf.

Och han har ock gif vit 

bonom makt att hålla dom, emedan han är Människo- sonen.

Förundren eder icke 

öfver detta; ty en stund kommer, då alla, som äro i griftema, skola höra hans röst.

Och de skola gå där- 

utur, de som haf va f^Jort det goda, till lifvets upp- ståndelee, och de som haf- va gjort det onda, till do- mens uppståndelse. ao Intet kan jag göra af mig själf. Såsom jag hör, gå dömer jag; och min dom ttr rttttfttrdig, ty Jag söker icke min vilja utan (M) Lnk. 28. 48. Joh.S.19. 6,40, W. 8.61. Ef.«.«. (26) Rom. «. 4. GiiL 8. 80. Ef. 2. 5. 1 Tim. 6. 6. Vjm. 8, 1. (88) Dan. 12. 2. 1 Kor. IiCm. 1 Te«»».4.1«. (29) .Matt. 25. 46. (80) Joh. 6, 38. (32) Ea. 48. dens vilja, som har sändt mig.

Om Jag vittnar om mig 

sjttlf, så ttr mitt vittnes- börd icke sant.

En annan Ur. som -vitt- 

nar om mig, och Jag vet, att det vittnesbörd Kr sant, som han vittnar om mig.

I hafven sUndt till Jo* 

hannes, och han bar vitt- nat för sanningen.

Men Jag tager icke vitt- 

nesbördet af en människa, utan .detta säger jag, på det att I mån varda fräl- sta.

Denne värdet brinnan- 

de och skinande ljuset, och I villen för en stund fröj- das i hans sken.

Men jag har ett vitt- 

nesbörd, som är större än Johannes' vittnesbörd: ty de gärningar, som Fadern har gif vit mig, att jag skul- le fullborda dem, desamma gärningar, som jag gör, vittna om mig, att Fadem har sändt mig.

Och Fadern, som har 

sändt mig, har själf vitt- nat om mig. I haf ven h var- ken någonsin hört hans röst eller sett hans skep- nad.

Och hans ord hafven I 

icke förblif vande i eder, ty . Matt. 17, 6. Joh. 8. 14. 18. ^> Joh. 1. 19. (36) Joh. 10, 25. (87) Matt. 3. 17. 17,5. Joh.«.87. 18, 28. 2 Potr. 1. 17. 2 Mos. 83. 20. 5 MoH. i, 12. 1 Tim. 6, 16. 1 Joh. 4.12.