Sida:Normalupplagan (1911).djvu/241

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har inte korrekturlästs

JOHANNES, 18.

KAPITLET. 

Jtau» fSrrådMy gripet, fQrhSrt» inför if^trertUprästtma^ /dnukaa af Pa- trw«, pjrkSre» af Pilatua. Ven. 96, 87 HOgm. 1 krg. 1 S. i Adv. NÄK Jesus hade sagt detta, gick han ut med sina lärjungar öfver bitc- ken Kidron, och där var en örtagärd, i hvilken han gick in och hans lärjungar.

Men äf ven Judas, som 

förrådde honom, kände detta ställe, ty Jesus hade ofta där kommit tillsam- man med sina lärjungar.

Därför tog Judas med 

sig krigsskaran och några af öf versteprästemas och fariséemas tjänare och kom dit med bloss och lam- por och vapen.

Då nu Jesus visste allt, 

hvad som skulle vederfa- ras honom, gick han ut och sade till dem: Hvem sökenl?

De svarade honom: Je- 

sus från Nasaret. Jesus sade till dem : Det är jag. Och äf ven Judas, som för- rådde honom, stod ibland dem.

När han nu sade till 

dem : det är jag, drogo de sig tillbaka och föllo till marken.

Då frågade han dem åter: 

Hvem sökenl? Och de sa- de : Jesus från Nasaret.

Matt. 28, a». Mark. 14. S2. Lok. 

22, 3». (3) Matt. 96. 47 f . Mark. 14,43 f. Lak.82,47 f.

Jesus svarade : Jag sade 

eder, att det är jag. Söken I nu mig, så låten dessa gå ;

på det att det ord skulle 

fullbordas, som han hade sagt: Af dem, du har gif vit mig, förlorade jag ingen.

Simon Petrus, som hade 

ett svärd, drog då ut det och slog öfverstepx^stens tjänare och afhögg hans högra öra. Och tjänarens namn var Malkus.

Då sade Jesus till Pe- 

trus: Stick svärdet i ski- dan; den kalk, som min Fader har gif vit mig, skall jag icke dricka den ?

Då grepo krigsskaran 

och befälhafvaren och ju- dames tjänare Jesus och bundo honom

och förde honom bort, 

först till Hannas, ty han var svärfar till Kaif as, som var öf versteprHst det året. U Och Kaifas var den, som hade gifvit judarne det rådet, att det var nyt- tigt, att en människa dog för folket.

Och Simon Petrus och 

en annan lärjunge följde .Tesus. Men denne lärjunge var bekant med öfverste- prttsten och gick med Je- sus in i öfversteprästens palats.

Och Petrus stod utan- 

för vid porten. Då gick (9) Joh. 17, 12. (12) Matt. 86, 67 t Mark. 14. 53 f . Lnk. 22. 54 f . (14) Joh. 11, 49 f.