JOHANNES, 20.
Då kom Simon Petrus
efter honom och gick in i grrafven och såRr sveplin- net iiggA där.
Och duken, som hade
varit om hans huf vud, Ikg icke bredvid sveplinnet, utan den lågr p& ett sär- skildt stäUe, hopvecklad.
Så gick då äf ven den
andre lärjungen in, som först hade kommit till grafven, och han såg och trodde.
Ty ännu f örstodo de icke
skriften, att han måste uppstå från de döda.
Då gingo lärjungame
hem Igen.
Men Maria stod och en*ät
utanför grrafven. Under det hon nu grät, lutade hon sig in i grafven
och fick se två änglar i
hvita kläder, sittande, den ene vid huf vudet, den an- dre vid fötterna, där Jesu kropp hade legat.
Och dessa sade till hen-
ne: Kvinna, hvarför grå- ter du? Hon sade till dem: De hafva tagit bort min Herre, och Jag vet icke, hvar de hafva lagt honom.
Och när hon hade sagt
detta, vände hon sig om och fick se Jesus stå där, och hon visste icke, att det var Jesus.
Jesus sade till henne:
Kvinna, hvarför gråter du? H vem söker du? Hon (U) HMk. K, 9. (19) Mark. 16, menade, att det var örta- gårdsmästaren och sade till honom : Herre, om du har burit bort honom, så säg mig, hvar du har lagt ho- nom, så att Jag må taga ho- nom.
Jesus sade till henne :
Maria I Hon vände sig om och sade till honom : Rab- buni I det är mästare.
Jesus sade till henne :
Rör icke vid mig; ty Jag har ännu icke uppfarit till min Fader, men gå till mina bröder och säg dem : Jag far upp till min Fader och eder Fader och till min Gud och eder Gud.
Maria Magdalena gick
och förkunnade för lär jun- game, att hon hade sett Herren, och att han hade sagt henne detta.
På aftonen samma
dag, den första i veckan, då dörrarna, där lärjun- game församlades, voro stängda, af rädsla för Ju- dame, kom Jesus och stod midt ibland dem och sade till dem: Frid vare med eder!
Och när han hade sagt
detta, visade han dem sina händer och sin sida. Då vordo lärjungame glada, att de sågo Herren.
Då sade Jesus åter till
dem : Frid vare med eder ! Såsom Faden har sändt mig, så sänder ock Jag eder. . Lok. 24, 30 f. 1 Kor. 15, 5.
