APOSTLAGÄBNINGARNA, 6. Ande ocfa taga undan af värdet förgården?
Var han icke din, d& du
hade honom kvar, och var han icke, då han bUfvit såld, i ditt våld? Hvarför har du i ditt hjärta före- satt dig denna gärning? Du har icke ljugit för män- niskor utan för Ghid;
Men då Ananias hörde
dessa ord, föll han ned och gaf upp andan; och stor räddhåga kom öf ver alla, som hörde detta.
Och de yngrre männen
stodo upp, lade honom till rätta och buro honom ut och begrofvo honom.
Omkring tre timmar
därefter kom hans hustru in utan att veta, hvad som hade skett.
Då svarade Petrus hen-
ne : Säg mig, sålden I går- den för så mycket? Och hon sade: Ja, för så mycket.
Men Petrus sade tiU hen-
ne : Hvarför haden I kom- mit öfverens att fresta Herrens Ande? Se, deras fötter, som haf va begraf- vlt din man, äro för dör- ren, och de skola bära ut dig.
Och strax föll hon ned
för hans fötter och gaf upp andan; och när de ungra männen kommoin, funno de henne död och buro ut och begrofvo henne bred- vid hennes man.
Och stor räddhåga kom
öfver hela församlingen och öfver alla, som hörde detta.
Och genom apoetlar-
nes händer grjordes många tecken och under bland fol- ket, och de voro alla en- dräktigt tillsamman i Salo- mos pelargång.
Men af de andra djärf-
des ingen sluta sig till dem, utan folket höll dem i stor ära.
Och alltmera tillkommo
sådana, som trodde på Her- ren, hela skaror af både män och kAinnor,
så att de ock utburo de
sjuka på gatorna och lade dem i sängar och på bårar, på det att, då Petrus kom gående, åtminstone hans skugga måtte öfverskygga någon af dem.
Och äf ven en mängd
folk ifrån do kringligg^mde städerna kom tillsamman till Jerusalem, förande med sig sjuka och sådana, som voro i^ågade af orena andar, och de vordo alla
Då stod öfversteprS-
sten upp och alla de, som voro med honom, hvllka hörde ' till sadducéema» parti, och de blefvo fulla af ifver
och buro händer på
apostlame och satte dem i allmänt häkte.
Men en Herrens ängsl
öppnade om natten dOrrar-
