Hoppa till innehållet

Sida:Normalupplagan (1911).djvu/282

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har inte korrekturlästs

APOSTLAGÄRNINGARNA, 13. »Du är min son ; i dag har jagr f ödt difir.»

Och därom, att han har 

uppväckt honom från de döda, så att han icke mer skall återvända till f örgän- gelse,harhanså8agt: »Jag skall gltva eder det heliga, som är lof vadt David, det vissa.»

Därför säger han ock 

på ett annat ställe: »Du skall icke låta din helige se förgängelse.»

Ty då David för sin 

samtid hade tjänat Guds vilja, afsomnade han och vardt lagd till sina fäder och såg förgängelse ;

men den, som Gud har 

uppväckt, han såg icke för- gängelse.

Därför vare det eder 

veterligt, I män och brö- der, att genom honom var- der eder förkunnad syn- dernas förlåtelse,

och att från allt, hvar- 

if rån I icke kunden rätt- färdiggöras genom Mo- ses' lag, varder hvar och en som tror rättfärdig- gjord i honom.

Sen därför till, att öf- 

ver eder icke kommer det, som är sagdt i profeterna :

»Sen, I föraktare, för- 

undren eder och värden till intet; ty ett verk verkar jag 1 edra dagar. ett verk, som I ej skolen tro, om någon förtäljer det för eder.»

Och när dessa grinfiro 

ut, bådo de, att samma ord måtte nästa sabbatsdag blif va talade till dem.

Och när synagrogan var 

upplöst, följde mån^a af judame och de gncifruk- tiga proselyterna med Pau- lus och Barnabas, hvilka talade till dem och förma- nade dem att stadlgrt f ör- blif va vid Guds nåd.

Och den följande sab- 

baten kom nästan hela sta- den tillsamman för att hö- ra Guds ord.

Då nu judarne sä^o 

folkhoparna, blefvo de uppfyllda med Ifver och sade emot det, som talades af Paulus, motsäiraade och hädande.

Då togo Paulus och 

Barnabas mod till sl^ och sade : Till eder måste Ouds ord först talas, men då I stöten det från eder och icke ansen eder själf va vär- diga det eviga lif vet, se, så vända vi oss till hednin- garne.

Ty så har Herren, bju- 

dit oss: »Jag har satt dig- tiU ett ljus för hedningar, att du skall vara tiU f rttls^ ning intill jordens ttnde.»

Och när hedn^jig^arne 

(34) Es. 56, 8. (36) Pk. 18. 10. Ap. 2. 1«. (41) Hab. 1, 6. (46> 6 Mos. SS. G. 2, 27 f . (38) L«k. 24, 47. 1 Joh. 21. E«. 65, 6. Matt. 10, «. » S* ,12. (39) Rom. 8, 3. ]0, 4. Gal. Ap.G.8,25f. 18,6. (47) Ea/Ö «!