APOSTLAGÄRNINGARNA, 16.
och denne hade godt
vittneabörd om sig af brö- derna i Lystra och Iko- nium.
Då ville Paulus, att den-
ne skulle fara med honom och han togr och omskar honom, för de judars skull, som voro på dessa orter, ty alla visste, att hans fa- der var en grek.
Och hvar de f oro fram
genom städerna, ålade de dem att håUa de stadgar, som voro beslutade af apostlarne och de äldsta i Jerusalem.
Så befästades nu för-
samlingarna i tron och för- ökades till antal hvar dag.
Och de f oro genom Pry-
gien och det Galatiska laur det, sedan de af den Helige Ande hade blifvit förhin- drade att tala ordet i Asien.
Och när de hade kommit
fram emot Mysien, försök- te de taga vägen till Bity- nien, men Jesu Ande till- stadde dem det icke.
Men då de hade farit
förbi Mysien, foro de ned till Troas.
Och en syn visade sig
för Paulus om natten : En macedonisk man stod och bad honom och sade: Far öfver till Macedonien och hjälp oss.
Och när han hade sett
synen, sökte vi strax att fara därifrån till Macedo-
(3) 1 Kor. 9, 20. (*) Ap. Q. 15,
nien, emedan vi däraf för- stodo, att Herren hade kal- lat oss att predika evange- lium för dem.
Vi af seglade således
från Troas och foro raka vägen till Samotrace och dagen därefter till Nea- polis
och därifrån till FiUp-
pi, som är den första sta- den i den delen af Macedo- nien och ett nybygge ; och i den staden vistades vi nå- gra dagar.
Och på sabbaten gingo
vi utom porten l&ngs med en flod, där man plägade bedja, och satte oes ned och talade med de kvinnor, som hade sammankommit.
Och en kvinna, som
fruktade Gud, vid namn Lydia, en purpurkrttmer- ska från staden Tyatira, hörde på, och Herren öpp- nade hennes hjärta, så att hon gaf akt på det, som ta- lades af Paulus.
Och sedan hon och hen-
nes husfolk hade blifvit döpta, bad hon och sade: Om I ansen mig vara en på Herren troende, så kom- men in i mitt hus och blif- ven där. Och hon nödgade oss.
6 Och det begaf sig, att,
då vi gingo tiU bönstäUet, mötte oss en tjänsteflicka,, som hade en spådomsande, och som skaffade sina her-
