APOSTLAGÄRNINGARNA, 17.
Och de talade Herrens
ord för honom och för alla dem« som voro i hans hus.
Och han to^ dem till sig
samma timme på natten och ty&dde deras sår och blef strax döpt, han och allt hans husfolk.
Och han förde dem upp
i sitt hus, framsatte mat och fröjdade sig, att han med allt sitt hus hade kom- mit till tro på Gud.
Men när det hade bUf-
vit dag, sände styresmän- nen rättstjänarne med detta bud: Släpp dessa män lös.
Och fångvaktaren för-
kunnade dessa ord för Pau- lus: Styresmännen hafva sändt bud, att I skolen släppas lös. Gån nu därför ut och faren i frid.
Men Paulus sade till
dem : De hafva hudflängt oss offentligen utan rann- sakning och dom, ehuru vi äro romare, och kastat oss i fängelse, och nu vilja de hemligen utdrifva oss. Nej, icke så; utan må de själf va komma och föra oss ut.
Och rättstjänarne be-
rättade dessa ord för sty- resmännen, och dessa blef- vo rädda, när de hörde, att de voro romare.
Och de kommo och bådo
dem och förde dem ut, be- (37) Ap. G. 22, 25. (39) Matt. 8, djande dem gå bort ifrån staden.
Då gingo de ut ur Sin-
gelset och gringo in till Ly- dia, och när de hade sett bröderna och förmanat dem, f oro de bort.
KAPITLET.
Paultu predikar i TeamMlonOca, Berea och Aten. Ven. 22—81 Aftons. 1 ktg. Johannes DSp. Daff. OCH de togo vägen öf ver Amfipolis och ApoUo- nia och kommo till Tessa- lonika, hvarest var en ju- dames synagoga.
Och efter sin plftgsed
gick Paulus in till dem och talade med dem på tre sab- bater ur skrifterna,
utvecklande och fram-
stäUande, att Kristus må- ste lida och uppstå från de döda, och sade : Denne Jesus, som jag förkunnar för eder, är Kristus.
Och några af dem trod-
de och f öllo till Paulus och Silas, äfvensom en stor mängd af de greker, som fruktade Gud, och icke fa af de förnämsta vkvinnor- na.
Då vordo judarne fulla
af nit och togo till sig nå- gra illasinnade män af dag- drifvarne och samman- skockade sig och gjorde ett upplopp i staden och ställde sig vid Jasons hus och begärde, att man Si.