APOSTLAGÄRNINGARNA, 27. myckna Ittrdomen gör ålg förryckt.
Men Paulus sade: Jeig
är icke förryckt, ädle Fe- stus, utan jag talar sanna och förnuftiga ord.
Ty detta känner ko-
nungen, inför hvilken jag ock frimodigt talar ; ty jag kan icke tro, att något af detta är honom obekant, ty detta har icke skett i en vrå.
Tror du profeterna, ko-
nung Agrippa? Jag vet, att du tror.
Då sade Agrippa till
Paulus: Med litet vill du öfvertala mig att blifva kristen.
Och Paulus svarade:
Jag önskade till Gud, att, med litet eller mycket, icke allenast du utan alla, som i dag höra mig, måtte Idif va sådana, som jag är, dessa bojor undantagna.
Nu stodo konungen
och landshöfdingen och Bernice upp och de, som sutto med dem,
och när de gingo där-
ifrån, talade de sinsemel- lan, sägande: Denne man har icke gjort något, som förtjänar död eller fän- gelse.
Och Agrippa sade till
Festus: Denne man hade kunnat lösgifvas, om han (26) Joh. 18, 20. fiJ9) 1 Kor. 7, 7. (81) Ap. 0.28,9. »,26. (82) Ap. G. 25, fl.
icke hade vädjat tiU kej- såren.
KAPITLET.
J*aulus »kicka» »åtom/ånge ttU Jbwi, Uder »ktgpp»broU «t«n rådda». NÄR det var beslutet, att vi skulle afsegla till Italien, öfverlämnade de Paulus och några andra fångar åt en höf vitsman vid den kejserliga krigs- skaran, vid namn Julius.
Och vi gingo ombord på
ett adramyttiskt skepp, som skulle segla till Asiens kuststäder, och lade ut, och med oss var Aristar- kus, en macedonier från Tessalonika.
Och dagen därefter lade
vi till vid Sidon. Och Ju- lius bemötte Paulus vän- ligt och tillstadde honom att gå till sina vänner för att få omvårdnad.
Och när vi lade ut där-
ifrån, seglade vi under Cy- pern, emedan vindarna voro emot.
Och efter att haf va seg-
lat öf ver det haf, som är vid Cilicien och Pamf ylien, kommo vi till Myra i Ly- cien.
Och då höfvitsmannen
där fann ett skepp från Alezandria, som skulle segla till Italien, förde han 068 ombord därpå.
Och då vi under mån-
sr Ap. G. 85, 18. (2) Ap.0.1«,«. 20, i. Kol. é, 10. (3) Ap. 0. 84, & ,16.
