I. KORINTIBKNA, 11.
Ty om en kvinna icke
höljer sig« så må hon ock låta afklippa sitt hår ; men om det är skamligt för en kvinna att låta klippa eller raka sig, så höQe hon sig.
Ty mannen bör icke
hölja sitt huf vud, emedan han är Guds afbild och ära, men kvinnan är man- nens ära.
Ty mannen är icke af
kvinnan utan kvinnan af mannen,
och icke heller skapades
mannen för kvinnans skull utan kvinnan för mannens skull.
Därför bör kvinnan
haf va ett maktens tecken på sitt huf vud, för änglar- nes skull.
Dock är i Herren hvar-
ken mannen utan kvin- nan eller kvinnan utan mannen.
Ty såsom kvinnan är af
mannen, så är ock mannen g-enom kvinnan, men allt är af Gud.
Domen inom eder själf
va. Höfves det, att en kvinna ohöljd beder till Gud?
Eller lärer icke själfva
naturen eder, att om en man har långt hår, länder det honom till vanheder,
men att om en kvinna
har långt hår, länder det (6) 6 Mos. 22, 5. (7) 1 Mos. 1, 2ft f . , 1. 9, 6. (8) 1 Mo«. 2, 18 f. (16)
Tim. 6, 3 f . (18) 1 Kor. 1, 10 £.
henne till ära, ty håret 8r henne gifvet till att skyla sig med?
Men om någon vill tvi-
sta härom, så hafva vi icke en sådan sed, ej heller Guds församlingar.
Då jag bjuder detta,
kan jag icke prisa, att I kommen tillsamman icke tiU förbättring utan till förvärring.
Ty först hör jag, att
när I kommen tllisanunan i församlingen, söndringar finnas bland eder, och till en del tror jag det.
Ty bland eder måste
ock partier finnas, på det att de rättsinniga inå var- da uppenbara bland eder.
När I därför konmien
tillsamman, så är det icke en Herrens måltid I hål- len.
Ty vid ätandet tager
hvar och en i förväg sin egen måltid, och den ene Sr hungrig, och den andie Br drucken.
Haf ven I då icke hos, '
där I kunnen äta och dric- ka, eller förakt^i I Guds församling, och viljen I komma dem att blygas, som intet hafva? Hvad skall jag säga eder ? Skall jag prisa eder ? Häri pri- sar jag eder icke.
Ty jag har från Herren
) Matt. 18, 7. Lok. 17, 1. 0S> »tt. 26, 26 f . Mark. Ii, f&t Ut, 22, 1» f .
