Hoppa till innehållet

Sida:Normalupplagan (1911).djvu/41

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har inte korrekturlästs

MATTET, 16.

Hvarf Or bryta dina Ittr- 

junsrar de äldstas stadgar ? Ty de två icke sina händer, när de äta bröd.

Men han svarade och 

sade till dem: H varför bry- ten ock I Guds bud för edra stadgrars skull?

Ty Gud har bjudit och 

eagt: »Hedra din fader och din moder», och »Den som bannar fader eller moder, han skall döden dÖ».

Men I sägen: Hvilken 

som ^ger till sin fader el- ler moder: En offerg&fva är det, hvarmed du af mig kunde hjälpas — då sker, att han icke hedrar sin fa- der eller moder.

I haf ven så gjort Guds 

lag om intet för edra stad- gars skull.

I skrjrmtare, rätt profe- 

terade Esaias om eder, då han sade:

»Detta folk hedrar mig 

med sfna läppar, men deras hjärta är lå^ ifrån mig ;

men fåfängt dsrrka de 

mig, då de lära läror, som äro människors bud.»

Och han kallade till sig 

folket och sade till dem: Hören och förstån.

Icke det som går in i 

munnen orenar männi- skan, men det som går ut från munnen, det orenar människan.

(2) Msrk. 7. 1 f . (i) 2 Mos. 20, 12. 

51f0B.5.16. Ef.«,2. 2 Mos. 21, 17. 3 Moc 20, 9. Ords. 20, 20. (8> Es.

Då gingo hans lärjun- 

gar fram och sade till ho- nom : Vet du, att fariséer- na togo anstöt, när de hörde det ordet?

Men han svarade och 

sade: H varje planta, som min himmelske Fader icke har planterat, skall upp- ryckas med roten. U Låten dem fara. De äro blindas blinda ledare ; men om en blind leder en blind, så falla de båda i gropen.

Då svarade Petrus och 

sade till honom: Uttyd för oss denna liknelse. ,

Men han sade: Åren 

ock I ännu oförståndiga ? s 17 Förstån I icke, att allt det som går in i munnen, det går ned i buken och har sin naturliga utgång ?

Men det som går ut 

från munnen, det kommer från hjärtat, och det är detta, som orenar männi- skan.

Ty från hjärtat utgå 

onda tankar, mord, hor, skörlefnad, stölder, falska vittnesbörd, hädelser.

Detta är det som ore- 

nar människan, men att äta med otvagna händer, det orenar icke männi- skan.

Och Jesus gick där- 

ifrån och drog sig undan , 13. (13) Joh. 15, 2. (14) Matt. ,16. Luk. 6,39. (19) 1 Mos. 6, 6. ,21. Jer. 17, 9. (21) Mark. 7, 24 f.