Hoppa till innehållet

Sida:Normalupplagan (1911).djvu/517

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har inte korrekturlästs

UPPENBARELSE, 7. lar, som hade blif vit slaktade för Guds ords skull och för det vittnesbörds skull, hvUket det hade.

Och de ropade med hög 

röst och sade : Huru Ittnge, du helige och sannskyldlge Herre, dröjer du att döma och att hOmnas vårt blod på dem, som bo på jordbi?

Och åt hvar och en af 

dem Yardt gifven en hTit fotsid klttduad, och dem vardt sagdt, att de ännu en liten tid skulle gtf ra sig ro, till dess talet blifyit fullt jiimväl af deras medtjttnare och bröder, h vilka skulle blifva dödade såsom de.

Och Jag säg, då det bröt 

det sjette inseglet, och se, det vardt en stor jordbäfning, och solen blef svart som en sttck af hår, och månen vardt hel och hållen säsom blod.

Och himmelns stjärnor 

fÖUo ned på jorden, likasom ett fikonträd fäller sina omogna frukter, när det skakas af en stark vind. U Och himmeln försvann, säsom en bok, som hoprullas, och alla berg och öar flyttades från sina rum.

Och konungame på 

jorden och stormännen __,Ul>|>.8,6. 7,9,14. (12)E«.60, t. Hes. SS, 7. Joel 8. 15. Matt. (U)Ea. 34,1. (15) Es. 2, iå, 29. och befälhafvame och de rika och de starka och alla trälar och fria dolde sig i jordkulor och i bergsskrefvor

och sade till bergen och 

klipporna : Fallen öf ver oss och skylen oss för dens ansikte, som sitter på tronen, och för Lammets vrede.

Ty hans vredes stora 

dag har kommit, och hvem kan bestå?

KAPITLET. 

Chtd* ^änare tecknat med insegel. Den stora skarans lofsång. Ven. 2—12 Ep. All» Helgons daer. OCH därefter såg jag fyra änglar, som stodo vid jordens fyra hörn och fasthöUo jordens fyra vindar, på det att ingen vind skulle bläsa på jorden eller på haf vet eller på något träd.

Och jag såg en annan 

ängel, som uppsteg från solens uppgång och hade den lefvande Gudens insegel, och han ropade med hög röst tiU de fyra änglar, åt hvilka det var gifvet att skada jorden och hafvet,

och sade: Gören icke 

jorden eller hafvet eller träden någon skada, till dess vi hafva tecknat vår . (l«)Oa.lA,8. Liik.tt,SO. T Sak. «, 5. (8) Het. 9, iTVpp. 9,