MATTEI, 27.
KAPITLET.
Jy^ Jtkariot dddar Mig ^fälf. Jem» hamMoM, tor^fa»tea, dSr och hegraf- m rlB det hade bUfvit morgon, höUo alla öf - versteprästema och fol- kets ttldsta råd mot Jesus, att de måtte döda honom.
Och de bundo honom och
förde honom bort och ant- vardade honom åt lands- höfdingen Pontius Pila- tus.
När då Judas, som för-
rådde honom, såg, att han var dömd, ångittde han sig o<0i bar igen de trettio silf verx^tfannlngama till öf - verstéfirltstema och de äld- to. roch sade: Jag har syn- dat, då jag förrådde oskyl- digt blod. Då sade de Hvad kommer det oss vid ? Du må se dig om.
Och han kastade sllf ver-
penningama i templet och begaf sig dttrifrån och gick boirt och httngde sig.
Men öf versteprästema
togo silfverpenningarna och sade: Bet är icke lofligt att kasta dem i of- ferkistan, ty det är bldbs värde.
Och när de hade hållit
råd, köpte de för dem Z lUrk. 15, 1 f . Lnk. 22, 66. (2) Lok. 2S, 1. Joh. 18, 28. (6) Ap. " ■ " - V) Sak. 11, 12 t Jer. .1.1«f. 32,fr-15. ) Mark, 16, 2 f. Luk. krukomakarens åker till begraf nlngsplats för främ- lingame.
Därför har den åkern
blif vit kaUad blodsåker in- till denna dag.
Då vardt fullbordadt
det, som var sagdt genom profeten Jeremias, som sade: »Och de togo de trettio silfveri)enningar- na, värdet för den värde- rade, hvilken de hade vär- derat å Israels barns väg- nar;
och de gåf vo dem för
krukomakarens åker, så- som Herren hade befallt mig.»
Och Jesus stod inför
landshöfdlngen, och lands- höfdingen frågade ho- nom, sägande: Är du ju- darnes konung ? Och Jesus sade till honom : Du säger det.
Och när han blef ankla-
gad af Öfversteprästerna och de äldsta, svarade han intet.
Då sade Pilatus till ho-
nom: Hör du icke, huru mycket de vittna emot dig?
Och han svarade honom
icke på ett enda ord, så att landshöfdlngen förundra- de sig storligen.
Men vid högtiden plä-
gade landshöfdlngen gif va ,3. Joh. 18, 33, 37. 1 Tim. 0, 13. 15) Mark. 15, 6 f . Luk. 23, 17 £. roh. 18, 39 f .
