Sida:Normalupplagan (1911).djvu/95

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har inte korrekturlästs

MARCI, 7. Förställ I icke ännu, att allt det som utifrån gkr In i människan, det kan icke orena henne ?

Ty det går ic^e in i hen^ 

nes hjärta utan ned i buken och har sin naturliga ut- gång, hvarigenom aU mat rensas.

Och han sade : Det som 

går ut fr^ människan, detta är det som orenar människan;

ty inifrån, från männi- 

skomas hjärta, utgå de onda tankarna, hor, skör- lef nad, mord,

stöld, girighet, ondska, 

svek, liderlighet, afund, hädelse, högfärd, dårak- tighet.

Allt detta onda går in- 

ifrån ut och orenar männi- skan.

Och han stod upp där- 

ifrån och gick bort till Tyrl och Sidons gränstrakter, och när han gick In i ett hus, ville han icke, att nå- gon skulle veta det ; men han kunde icke förblifva dold,

ty en kvinna, hvilkens 

dotter hade en oren ande, kom, när hon fick höra om honom, och föll ned för hans fötter.

Och hon var en grekisk 

kvinna af syrofenicisk här- komst, och hon bad honom, att han skulle utdrif va den (a) 1 Moa. 8, 6. 8, 21. Jer. 17, 9. <8i) Hatt. 16. 21 f . (31) Matt. 15, onde anden från hennes dotter.

Och Jesus sade till hen- 

ne: Låt barnen först varda mättade; ty det är orätt att taga barnens bröd och kasta det åt hundarna.

Då svarade hon och 

sade till honom: Ja, Herre; ty äfven hundarna äta ju under bordet af barnens smulor.

Då sade han till henne : 

För det ordets 'skull, gå. Den onde anden har gått ut från din dotter.

Och när hon kom hem, 

fann hon den onde anden vara utgången och dottern liggande på sängen.

Och sedan han åter 

hade gått ut från Tyrl och Sidons gränstrakter, gick han till det Galileiska haf- vet, midt igenom Deka- polis' gränsland.

Och de förde till honom 

en döfstum och bådo ho- nom lägga handen på ho- nom.

Och han tog honom af - 

sides ifrån folket och satte sina fingrar i hans öron och spottade och rörde vid hans tunga

och såg upp till him- 

meln, suckade och sade till honom: Effata, det är: Upplåt dig I

Och strax öppnades 

hans öron, och hans tun-

f . (33) Mark. 8, 23. Joh. 9, 6.