104
— Var icke tvivelaktig, utan trogen, förmanade Eva, det skall nog ordna sig, bara du inte är för stram att låna som vi andra gör, när det en gång vartannat år är någon generalsvyck.
Och mycket riktigt, dagen före bröllopet kom Baby med en sidenunderkjol, som hon lånat, jag vet inte var, och Eva med en charmant långschal av chiffon och spetsar samt en solfjäder. Själv hade jag köpt mig ett par härliga, långa, vita handskar och försakat till en liten guldfjäril i håret.
Gerda, hon utan älskare, som hyser en förledande lidelse för allt vad kläder heter, kom så rart hem en kväll och konsulterades om min vita råsidenklänning. Hon är ett fullkomligt geni, som skulle blivit sömmerska, kan väl slå om ännu. Resultatet av hennes snille, min flit och några meter spetsar tillfredsställde tämligen min kantstötta ambition.
Alla flickorna hjälptes åt att göra mig färdig, men det bar sig inte bättre än att Eva måste sy i en knapp, sedan jag fått dräkten på, och inte tänkte jag på det, förrän det var för sent. Så nu blir jag inte gift, och det tänkte jag på hela vägen i morbrors vagn. Det kändes mycket sorgligt. Ligan hade kysst mig vid avskedet och sagt uppmuntrande: ”Så söt du är; gör nu ett gott parti och tänk på oss, när du
