7
människor för ett sådant liv eller kommer så här dags.
— Ja, visst är det Elisabeth, sade jag, öppna!
Det gjorde de äntligen, men då förstod jag deras tvekan, ty de var allesammans mer eller mindre klädda i nattdräkter och papiljotter. Jag måste skratta: detta var alltså Norrtullsligan, civilisationens utpost i Vasastan! Men jag kände, att jag skulle trivas med den. Det var tur för mig, att den ena medlemmen av denna glada och berömda liga gifte sig och är lycklig i landsorten, så att jag kunde få rycka in i stället. Vi hyr två rum av en gammal fru, som har en son, sägs det, som är notarie; vi har del i hennes kök, och jag förmodar, att det är meningen, att vi skall leva av bröd allena och skölja ner det med te och kaffe utan grädde. Middag äter de andra flickorna ute, när och var och om det bär sig. Jag kommer nu att höra till den kast av människor, som ser av det s. k. hemlivet vad de kan stjäla sig till, när grannarna mittöver gatan glömt fälla ner gardinen. Om vi vore män, skulle vi vara ”uteslutande hänvisade till restaurangerna”. Det kan vara rätt lustigt, efter att ha varit familjeflicka i föräldrahemmet och andras hem, ända sen man föddes.
Eva, som är den enda jag känner förut, och som skall bli min rumskamrat, presenterade:
