139
XVIII.
Baby, min älskling!
Tack för ditt långa och smärtfyllda brev. Jag vill lära dig något med anledning av detsamma, och det är, att man icke skall fästa sitt hjärta vid något, som tillhör denna världen, allra minst vid mig. Barn, lilla, jag är trolös i kärlek, som så många andra kvinnor och män med för resten, jag tröttnar på allting förr eller senare, till och med på Stockholm och att sitta på kontor. Jag vet, älskling, det försvarar inte mitt uppförande att ge mig av utan förberedelser och farväl och bara vara borta, när ni kommer hem från hushållsskolan. Men skilsmässan måste ju i alla fall ske, då eller till den sista mars, och jag tyckte jag kunde icke stå ut att vara med om upplösningen från ovan och ända ner. Jag har hållit mycket av er, ja, och så var det ju det där telegrammet från min sjuka vän, som jag skrev om.
Jag är nu på en plats, där det icke finns telefon och kontor och ingenting vad vi är vana vid och atmosfären är en helt annan än
