9
framför speglarna. Strax efter halv nio ramlade de av med kapporna trädda på ena armen och handskar, väskor och ljusröda smörgåspåsar i händerna. Det blev så plötsligt tyst, att jag studsade.
Medan jag nu väntade på stadsbudet, värmde jag en panna vatten och ställde mig att diska av frukostkopparna i köket. Det var första gången och blir nog inte den sista; mitt öde har alltid varit intimt förbundet med diskbaljan.
Nu kom verkligen notarien. Jag sköt till köksdörren och flög upp på vedlåren, så att jag kunde kontrollera genom glasrutan i dörren vad han tog sig till. Som jag anat, gick han inte direkt ut i tamburen, utan tog en lov genom våra båda rum. Han förstod ju inte annat, än att allesammans hade avlägsnat sig, som vanligt. Då klev jag ner, gick tyst som en liten ängel in i mitt rum och kom lagom för att se honom rota på Babys bokhylla. Han bara flydde fegt och presenterade sig inte; han var lång och lite tråkigt urblekt och inte i min genre.
De har redan En Man med i romanen, innan jag kommit. Vad skall det då inte bli hädanefter? Jag vet inte vilka män och andra olyckor, som väntar mig här i Stockholm, men det kan jag åtminstone på empirisk väg räkna ut, att där jag är, där församla sig ännu några år framåt alltid — — —
