40
genom en hinna, så vände vi, och jag blev bara tröttare och tröttare. Vid Karl XII:s torg bjöd jag på spårvagn med övergång — ett brott mot principerna, men det är så långt och uppför till Norrtullsgatan.
I vagnen träffade vi på en av Babys kamrater från F. B. — som man alltid gör i spårvagnarna — och henne tog vi med oss upp till Ligans håla. Den har för resten blivit en samlingsplats för våra hemlösa vänner, däribland ett par älskande, som Eva tagit hit och beskyddar, och det är alltid min hemliga fasa, när jag går hemåt, att de skall vara där, ty då är det inte fråga om annat, än att vi får hålla till i köket. Men den fördelen är det då, säger Eva, då jag knotar, att vi inte behöver elda så mycket, eftersom ”luften är het av kyssar”, när de går sin väg.
I dag var det mycket riktigt folk också, manfolket var gudskelov gånget, men flickan skulle vara kvar en stund ännu för att hämta krafter att se sin inackorderingstant i ögonen.
Emmy låg och var sjuk och såg ut som döden igen, men nu bryr jag mig inte om att bli förfärad längre. Jag vet ju ändå, att hon skall vara först klädd och färdig för kontoret av oss alla nästa morgon.
Eva satt och knådade på något, som hon påstod skulle bli en vinterhatt, men när vi kom,
