44
sin vackra moitié i glaset. Du kan ju inte ens komma in på Änkhuset eller Fristad.
— Å, fröken kommer nog att gifta sig, när den rätte kommer, sade fästmön. (Så säger de alltid.)
— Kära ni, sade Gerda, den rätte har varit här så många gånger, men han har fått gå igen.
— Det förstår jag inte, sade Baby blygt. Om det vore någon, som jag älskade helt och fullt, skulle jag följa honom vad jag än hade för händer.
— Men tänk om du höll på att tvätta håret, Baby, barn, sade jag blitt.
Baby fick stora fuktiga ögon, och jag ångrade mig djupt, men Gerda inföll taktfullt, vänd till Baby:
— Vi hade ingenting att följas åt på, Baby. Ingen av alla de rätte hade en båt, som kunde bekvämligen bära mer än en, och så fick det förr vara.
— Man skulle ge de unga männen de höga lönerna, så att de kunde ta sina flickor i båten. Sen kunde de ju få mindre och mindre i stället för tvärtom. Då sluppe vi ro i vägen för varandra.
— Och stjälpa varandra.
— Och slåss med årorna. Ja, men det är verkligen en tanke. Vad du är klok, Eva. Så
