59
axel, så att en av plymerna kittlade honom i ansiktet.
— Görel, sade jag strängt, det är på tiden att du får veta, att icke hela svenska folket halvsular sina kängor i Frankrike som du och moster. Jag tycker verkligen, att när du har en fästman, som konfirmerat en småprins och givit ut ett psalmboksförslag — —
— Bästa Elisabeth, sade fästmannen och såg på Eva, medan han talade, sedan när är du socialist?
— Sedan jag började försöka försörja mig själv, sade jag.
— Därför skall icke heller kvinnor försörja sig själva, avgjorde han.
— Mycket riktigt, inföll Eva och nöp mig oförmärkt i armen, de skall ägas av en man, som är deras husbonde och herre.
— Jag skulle, sade jag och nöp tillbaka, vilja föreslå, att de, i stället för att ägas av en man, ägdes av ett motsvarande antal män.
— Ett acceptabelt sätt att lösa kvinnofrågan, sade han och klappade sin privata lösning i ryggen.
Eva och jag gav varandra ett tecken i skydd av Görels plymer, och så lockade vi honom ut på hal is. Under Görels uppriktiga beundran höll han ett lärorikt föredrag om den plats, som kvinnan på grund av sin speciella och
