62
jultidningar och annonser och rengöring och allt det där, fanns det ögonblick, då jag tänkte: Jag vill sitta i mörkret och trotsa mig igenom det. Jag vill inte snatta mig till julstämning i andras hem; jag vill inte spela jul, det är äckligt. Men så kom tanken på Putte, och jag förstod, att jag måste. Det var väl också bäst så. Det är till slut så litet man kan göra med livet, inte mycket mer än svara vänligt i telefon och ställa det litet roligt för Putte. Och då får man göra det.
Vi har gjort vårt bästa alla fyra. De sista fjorton dagarna har vi arbetat som slavar. Allesammans har vi haft extra arbete på våra kontor, och när vi kommit hem har vi sytt till långt över midnatt på var sitt arbete, som vi lyckats sälja lotter på — chefen tog 10 — och på vilka vi tänker förtjäna en slant var. Slantarna har vi lagt till förplägningskassan. Baby har magrat två kilo, och jag ser ut med ringar under ögonen så Gud mig hjälpe, men det har räckt till en kavaj och en ångmaskin åt Putte, och det är jag lycklig över.
Genom en underlig tillfällighet har chefen också haft arbete på kontoret kväll efter kväll, man kan då knappast misstänka, att han skall tjäna in till en kavaj och en ångmaskin. Han har mycket svårt att hålla sig lugn inne i sitt rum, så att egentligen hindrar han mig bara.
