20
hans regering, utan först efter Oskar I:s uppstigande på tronen den 8 mars 1844. Konungen, som redan i kungörelsen om sin tronbestigning i Norge lät ställa Norges namn före Sveriges, förordnade i resolution samma dag, afgifven i norskt statsråd, att de skäl, som bestämt hans fader att icke ingå på stortingets önskan rörande titulaturen, icke utgjorde något hinder för honom att antaga annan titel, och då han funne, att Norge efter sin ställning hade kraf på en sådan förändring, så skulle framdeles i alla dokument, som enbart anginge Norges inre angelägenheter, Norges namn sättas före Sveriges. Redan den 14 mars lät konungen i sammansatt statsråd föra till
som blifvit genom konungens beslut den 20 juni 1844 fastställda, skulle upptagas i föreningsakten och följaktligen underkastas bägge nationalrepresentationernas öfvervägande och beslut, så kan detta förslag blott härledas däraf, att proponenterna ansett det önskligt att genom ett stadgande i föreningsakten tillvägabringa, att den af K. M. i fullkomlig öfverensstämmelse med rikenas inbördes ställning i föreningen nu afgjorda saken icke under tidernas lopp skulle utsättas för nya och möjligtvis grundsatsvidriga förändringar. Ett sådant förslag innebure emellertid, att K. M. i detta afseende skulle besluta sig för att afhända konungamakten en del af det prerogativ, till följd hvaraf så väl beslutet af den 20 juli som de föregående besluten angående de unionella frågorna om flagga och vapen sedan föreningens stiftande utgått. Efter att hafva visat de olägenheter, som kunde för konungen uppstå, om ett förslag af ifrågavarande beskaffenhet inflyter i föreningsakten och sedermera framlägges för båda nationalrepresentationerna, om olika meningar uppstå mellan dessa sins emellan eller mellan dem och konungen, upptages till pröfning den invändning som kan göras, att olägenheter lika fullt icke kunna förekommas, enär enskild medlem af ettdera rikets folkrepresentation ej kan förnekas att framkomma med dylika förslag. Men i sådant fall skulle saken komma i en olika ställning. En af följande händelser kan inträffa. Antingen blifva båda nationalrepresentationerna om ett öfverensstämmande beslut ense eller icke. I förra fallet skulle tidpunkten vara inne för konungen, att om han så finner ändamålsenligt afstå från sitt prerogativ och afsikten skulle då genom konungens samtycke ernås. Inträffade däremot det senare fallet, skulle anledning att få stadgandet intaget i föreningsakten icke äga rum och det bestående sålunda blifva oförändradt. Jfr Handlingar angående frågan om revision af föreningsfördraget mellan Sverige och Norge, II, Bil. B. och C, sid. 145—151.
