beskickningars och konsulers skydd samt krigsfartygs skyldighet att under krigiska förhållanden lämna skydd emot uppbringning. Likaledes må föreskrifter gifvas för ämbetsmännen, om hvem som äger i Norge att förordna om flaggs hissande å offentliga byggnader, hvilka byggnader skola prydas med ifrågavarande flagga, hvilka rättigheter och skyldigheter att hissa flagg som tillkomma kommunerna, och på hvilka tider de offentliga byggnaderna skola prydas med flaggor.
Hvad beträffar de otydliga bestämmelserna angående den uti ifrågavarande lag bestämda flaggas begagnande inom Norges territoriala maktsfär, så må det vara en sak, som rör Norge och som riket själf har att ordna. Vi hafva blott ansett oss böra antyda svårigheten af att betrakta såsom lag ett stortingsdekret, som man vill utan konungens förordnande gifva ej allenast giltighet i Norges inre förhållanden, utan äfven unionell giltighet, en s. k. lag som dessutom saknar de egenskaper som böra tillkomma en lag. Ty den hvarken upptager till föremål för lagstiftningen bestraffning af någon rättskränkning, ej heller utreder och ordnar något rättsförhållande, utan blott säger om ifrågavarande nya flagga, att den skall nyttjas på handelsfartyg, när de i utländsk hamn önska att erhålla beskydd och bistånd af sändebud eller konsul, utan att belägga med straff fartygsbefälhafvaren som hissar den nu brukliga flaggan, än mindre konsul, sändebud eller befäl å örlogsfartyg, som lämnar den nya flaggan utan afseende, en s. k. lag som för öfrigt blott omförmäler, att denna flagga brukas på statens byggnader m. m. utan att på något sätt förplikta därtill.
Vi vilja nu se till hvad inflytande detta stortingsdekret har på den för båda rikena gemensamt afgifna
