litet och bjöd henne snus. Då blef hon så glad, att hon började dansa och gaf mannen lof att få ligga qvar öfver natten. Rätt som det var, frågade han efter Bonde Väderskägg. Hon visste icke något om honom, sade hon; men hon rådde öfver alla fyrfota djur, kanske någon af dem kunde veta något om honom. Då blåste hon dem tillsammans med en pipa, hon hade, och förhörde dem; men det var ingen som visste något om honom. ”Ja, vi äro tre systrar,” sade käringen, ”kanske en af de andra två vet hvar han är. Du skall få låna skjuts af mig, så kommer du dit till qvällen; men tre hundra mil är det till den som bor närmast.”
Mannen reste och kom fram till qvällen. Då han var framme, stod den käringen också och tog upp vatten ur brunnen med näsan sin. ”God qväll, mor,” sade mannen. ”God qväll igen,” sade gumman. ”Nu på en hundra år har ingen kallat mig för mor,” sade hon. — ”Kan jag få låna hus här i natt?” sade mannen. ”Nej,” förklarade gumman. Men så tog mannen upp tobaksrullen, torkade den litet och bjöd henne snus ofvanpå handen. Då blef hon till den grad glad, att hon började dansa, och så skulle mannen få lof att bli qvar öfver natten. Men rätt som det var frågade han efter Bonde Väderskägg. Nej, hon visste icke något om honom; — men hon rådde öfver alla fiskar, sade hon, och kanske någon af dem kunde ge besked. I detsamma blåste hon dem tillsammans, i en pipa hon hade, och förhörde dem; men det var ingen, som visste något om Bonde Väderskägg. ”Ja, jag har en syster till,” sade gumman, ”kanske hon kan veta något om honom. Hon bor sex hundra mil härifrån, men du skall få skjuts af mig, så kommer du dit till qvällen.”
Mannen reste och hann fram till qvällen; gumman stod då och rörde om elden, och det gjorde hon med näsan sin, så lång var den. ”God qväll, mor!” sade mannen.
