«Jag är inte far i huset; men tala vid far min, han som sitter på bänken,» sade mannen som satt vid bordet och hackade tänder och skalf.
Så gick främlingen till den som satt på bänken, och höll på och skulle stoppa en pipa tobak; men han var så hopkrumpen och skakade så på händerna, att han nästan icke kunde hålla pipan.
«God qväll, far,» sade den resande på nytt; «kan jag få låna hus här i natt?»
 |
En eller flera illustrationer borde infogas här, som återfinns på sidan 161 i filen Norska folksagor och huldre-sägner.djvu. |
«Jag är inte far i huset,» sade den gamle hopkrumpne gubben; «men tala vid far min som ligger i sängen.»
Mannen gick till sängen, och der låg en gammal, gammal man, som man icke såg något annat lefvande på än ett par stora ögon.
«God qväll, far; kan jag få låna hus i natt?» sade den resande.
«Jag är inte far i huset; men tala vid far min, som ligger i vaggan,» sade gubben med de stora ögonen.
Främlingen gick till vaggan; der låg en utlefvad gubbe, så hopkrumpen att han inte var större än ett spenabarn, och det kunde icke märkas att det fans lif i honom på annat än att det lät i halsen på honom emellanåt.
