«Nå, aldrig har jag sett björnar i flock förr,» tänkte Per för sig sjelf; men då han kom närmare, voro de borta allesamman utom en. Då sjöng det i en hög längre bort:
«Akta galten din:
Per Gynt ä’ ute
Me’ svansen sin.»
«Åh, de’ går illa för Per, men inte för galten min, för han har inte tvättat sej i dag,» sade det i högen. Per tvättade sina händer med vattnet han hade och sköt björnen. Det flinade och skrattade i högen.
«Du skulle ha aktat galten din!» ropade det.
«Ja’ kom inte ihåg, att han har tvättfatet mellan fötterna,» svarade den andre.
Per flådde björnen och gräfde ner kroppen i ett stenröse, men hufvudet och skinnet tog han med sig. På hemvägen mötte han en fjällracka.
«Si på lammet mitt, så fett de’ går,» sade det i en hög.
«Si på svansen på Per, så högt den står,» sade det i annan hög, då Per lade bössan till ögat och sköt den. Den flådde han och tog med sig, och då han kom till sätern, satte han upp hufvudena utanför med gapande käft. Sedan gjorde han upp eld och satte på en soppgryta, men det rök så förskräckligt, att han nästan inte kunde hålla ögonen uppe, och derför måste han öppna en glugg, som var der. Rätt som det var, kom det ett troll och stack in genom gluggen en näsa så lång, att den räckte bort till spiseln.
