Sida:Norska folksagor och huldre-sägner.djvu/79

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs
57
MANNEN, SOM SKULLE SKÖTA HUSHÅLLET.

planka från backen upp på taket, så trodde han nog, att han skulle få kon dit upp. Men tjärnan tordes han heller inte släppa, för hans lilla unge for och kraflade om på golfvet och kunde lätt slå den öfverända, tänkte han. Tjärnan tog han på ryggen och gick så ut, men han skulle vattna kon först, innan han släppte upp henne på taket, Han tog då ett ämbar att ta vatten i brunnen med, men då han böjde sig ut öfver kanten, rann grädden ut ur tjärnan och ned i nacken på honom och så ned i brunnen. Det led nu till middagen, och smör hade han ändå icke fått; så tänkte han, att han skulle koka gröt och satte derför en gryta med vatten i på spiseln. Då han hade gjort det, kom han att tänka på, att kon kunde falla ned från taket och bryta benen eller nacken på sig, gick så upp på taket och skulle binda henne. Den ena ändan af repet band han om halsen på kon, släppte det ned genom skorstenen och band andra ändan om sitt lår, för vattnet kokade redan i grytan, och han måste till att vispa i gröten. Medan han höll på dermed, ramlade kon ändå ned från taket och drog mannen upp i skorstenen med repet; der satt han fast, och kon hängde utanför väggen och sväfvade mellan himmel och jord, och hon kunde hvarken komma upp eller ned. Hustrun hade väntat både länge och väl på, att mannen skulle komma och ropa hem dem till middagen; men det blef ingenting af. Till sist tyckte hon det dröjde allt för länge och gick slutligen hem. Då hon fick se att kon hängde så ynkligt, gick hon