Sida:Norska folksagor och huldre-sägner.djvu/88

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs
66
SKARFVARNE FRÅN UDRÖST.

Isak klagade för gubben öfver att det hade gått så illa med hans fiske. Gubben lofvade, att det skulle nog gå bättre nästa gång, och gaf honom ett par krokar, och nästa gång drog Isak upp lika ofta som de andra, och då de kommit hem, fick han på sin lott tre torkställningar fulla med fisk.

Sedan fick han hemlängtan, och då han skulle resa, skänkte gubben honom en ny stor fiskarebåt full med mjöl och lärft och andra nyttiga saker. Isak sade tack och heder, och så bad gubben honom komma igen, då jakten skulle ut; han ämnade sig till Bergen med last i sällskap med andra, och då kunde Isak följa med och själf sälja sin fisk. Ja, det ville Isak gerna, och så frågade han huru han skulle styra kosan för att komma till Udröst igen. «Tätt efter skarfven, då den flyger till hafs, så håller du rätt kosa,» sade gubben, «Lycklig resa!»

Men då Isak hade lagt ut och ville se sig om, såg han ej mera till Udröst; han såg icke annat än. hafvet vidt och bredt.

Då tiden kom att jakten skulle ut, infann Isak sig. Men sådan jakt hade han aldrig sett förr; den var två hörhåll lång, så att när styrmannen, som stod och höll utkik på styrmansbrädet i fören, skulle ropa till rorkarlen, kunde denne icke höra det, och derför hade de satt ännu en man midt i fartyget, alldeles vid masten, som ropade styrmannens rop till rorkarlen, och ändå måste han skrika allt hvad han orkade. Isaks andel lade de för-ut i jakten; själf tog han ned fisken från