GRUNDLAGEN AF BEN 17 MAJ. 103
håll som form, ock till dessa höra grundlagens allra vigtigaste stadgar 1.
Det var ondast 19 §§ i komiteens förslag,; som föranledde någon egentlig debatt", och dessa, rörde på. få undantag när rikets ställning till främmande makter eller dessa allmänna grundsatser, till hvilkas bedömande Norges egen erfarenhet, lemnade någon, ledning. Man dryftade således med lifligt intresse och temligen allmänt deltagande den frågan, om konungen måste alltid hafva bekant sig till den protestantiska religionen, om den lofliga tiden för konungens vistelse utom Norge, om förbudet för konungen att mottaga främmande krona, hvilket allt rörde Norges blifvände ställning till det öfriga Skandinavien, och om konungens rätt att börja anfallskrig. Man syselsatte sig med religionsfriheten och frågan om det rätta användandet af kyrkans gods, som bönderne ville lägga till banken, om rangen samt titel- och ordensväsendet, om infödingsrätten som vilkor för embeten, om de högre embetsmännens afsättlighet och pensionering och slutligen, med allmänt deltagande äfven från böndernes sida, om värnpligten, om odelsrätten och om näringsfriheieji. Väl har man äfven i riksförsamlingen dryftat frågan om statsrådets organisation (§§ 41 och 50)', lika som enkammarsystemets anhängare ännu en gång ryckte i marken för att om möjligt slopa tvåkammarsystemet, men dessa debatter fördes nästan uteslutande mellan komiteens ledamöter3, som helt naturligt vädjade till riksförsamlingen i de frågor, der de blifvit öfverröstade i komiteen. Det var endast två i egentlig mening konstitutionela frågor, som uppkallade riksförsamlingens öfriga ledamöter till ett allmännare deltagande i debatten, nämligen frågan om rösträttens, utsträckning och talförhållandet mellan landets och städernas representanter. .1 dessa frågor uppträdde äfven bönderne, och komiteens förslag undeigick härutinnan en betydande revision. Men äfven i dessa stycken var det komiteens ledamöter, som sjelfva väckte eller gåfvo idéen
1 Se öfversigten i slutet af Bil. I.
3 §§ 2, 4, 20. 21, 27, 28, 31, 33, 37, ti, SO, 53, 54, 60, 78, 108, 110, 111.
3 Jemte dem böra dock särskildt framhålla a sorenskriver Christie och byfoged 6f. W. Wulfsherg, af iivilka den förre genom lottens utslag uteslutits ur komiteen.
