ftMTNBLAÖF/N AF DM 17 MAJ. '115
näringslagstiftning, som gjorde borgerlig näring på landet oberoende af borgarrätt :i köpstad. Vid denna tid' var handelsrätten bunden vid borgarrätt, men denna å andra sidan synnerligen lätt att förvärfva, d& den enligt gällande sed stod öppen snart sagdt för en hvar välfräjdad man,' som var i stånd att erlägga de dermed förbundna måttliga afgifterna, om ock köpstädernas privilegier och kungliga reskript gjorde den beroende af vissa Järo- och tjenstår och, hvad handtverken angår, af mästerprof t
Då riksförsamlingen af skilda orsaker i den grad demokratiserade den feodalistiska grundsatsen om jordens och de politiska rättigheternas samhörighet och likaledes utsträckte rösträtten till alla köpstädernas borgare utan undantag, så borde den härutinnan haft en särskild uppfordran att äfven åt andra samhällsklasser inrymma den aktiva borgarrätten. Ty ingen kunde väl anse, att en innehafvare af en särskildt skattlagd täppa med några potatisland eller en fattig krämare i en småstad var mera intresserad i statens väl och mera kompetent att döma i dess angelägenheter än t. ex. en läkare, en ingeniör eller en vetenskapsman. Christies förslag att inrymma rösträtt åt dem, »som bevisligen hafva 400 S. D. (800 kronor) i fast årlig inkomst, utan att det är temporär lön af privat man», gick synbarligen ut på att afhjelpa detta missförhållande. Men det blef förkastadt med stor pluralifcet. Ty komiteens nya förslag innefattade i sjelfva verket på det allra närmaste alla dem, som kunde anses hafva någon tid och något intresse öfver för stagens angelägenheter, och ett ganska betydligt antal derutöfver. De samhällsklasser eller rättare de personer, som blefvo genom dessa regler mot rätt och skäl uteslutna från den aktiva borgarrätten, voro ännu ' för fåtaliga och för litet betydande för att fästa riksförsamlingens uppmärksamhet eller förmå den samma att för deras skull inskjuta ett nytt led bland »Norges tre ständer». I våra dagar ligger det visserligen en stor absurditet i dessa föråldrade röstregler, som inrymma politisk myn 1 K L. 3 - 7 - 1 & 2. Se ock Stortå. Eft. I, sid. 248 o. f. År 1816 utgafs med ledning af denna stortingadebatt en kungl, förordning, som betydligt försvårade vilkoren för borgerskaps erhållande. Denna forordning blef af 1818 års atorting i sina hufvuddrag upphöjd till lag.
