Sida:Norska grunnlagen och dess källor.djvu/179

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har inte korrekturlästs

BILAGA N:R 1. NORSKA GRUNDLAGENS KÄLLOR. 179

Tilfselde de samme Bestämmelser, dessa embetsmän inhemtat till protosom i § 8 ere fastsatte.» coll anförda råd, för hvilka de blifva

ansvarige, fatte konungen i deras närvaro besluten; åliggande det Hofcantzleren . . . att pro to coll et föra.» ' §:en utgick i grundl. af i nov., men »i dens Sted» upptogs den nu varande § 38, hvars förra del är hemtad ur S. K. F. § 34. g 50 (35, 31, 32) om kontrasignation - E. F. § 38.

Alla från konungen utgående expeditioner och befallningar, utom i Comroandomål, skula, för att blifva gällande, contrasigneras af den Föredragande, som vare ansvarig, att de instämma med deröfver förda protokoll.»

»Alle af Kongen udfserdigede Befalinger og officielle Breve, militaire Commando-Sager ttndtagne, skulle, for att vrere gjeldende, eontrasigneres af den, som if0lge sin Embedspligt har foredraget Sågen. Han er ansvarig for Expeditionens Overeensstemnselse med den Protocol, hvori Resolutionen er indf0rt.»

I (35) uteslötos på Sverdrups och Korens förslag orden »for at vtere gjeldende».

1 (31) öfverflyttades kontrasignationen af befallningar, utfärdade af konungen sjelf, på den norske statsministern ensam i enlighet med S. K. F § 33, förra mom.

I (32) stadgades i öfverensstämmelse med samma S. K. F. § 33, senare mom., att den norska regeringens beslut under konungens frånvaro skulle utfärdas i konungens namn, undertecknas af hela regeringen ooh kontrasigneras af den föredragande.

Stortinget beslöt, att slutet af (35) om ansvarighet för dea kontrasignerande för expeditionens öfverensstämmelse mod protokollet skulle tillfogas S. K. F. § 33, ooh detta tillägg blef också tillfogadt g (32), men icke (31), enär statsministerns ansvarighet för expeditionen blifvit redan förut bestämd i § (15) i enlighet med S. K. F. § 15. § 51 (22, 22) om förfcroendesyslor och öfriga embetsmäns oafsättlighet - R. F. §§ 35 och 36. Härifrån afviker 51' hufvudsakligen derutinnan, att alla »Overavrigheds-Personer», således äfven biskoparne, räknades till förtroendemänl och således kunde utan dom efter statsrådets betänkande afskedas, samt att icke blott tjenstemännen i utrikes kabinettet, utan i alla statsrådets »Contorer» blefvo afsättliga. Vidare tillades ett stadgande om sådana afsätta tjenstemäns pensionering, hvilket äfven i Sverige blifvit yrkadt af ridd. och ad. vid 1809 års riksdag.

I (22) gjordes på Diriks' förslag ett par förtydligande tillägg, af hvilka det ena innehöll, att biskopar inbegrepos i OvewvrighedsPersoner.

I (22) tillades i §:ens början »Kigets Statkolder, Statsministeren og de övrige» . . efter S. K. F. § 22. § 52 (3 7, 35) om myndig tronarfvings säte i statsrådet - Pol. 1791, VII

»baasnart Thronar vingen har i »JVhéritier du tréne dés qu'il sera fyldt sitt attende Aar, er han | parvenu å 1'åge de raison, . . . pourra

1 I K. f. utk,, S 39 stod öStiftamtmamci og Aintiiieend». hvilket utbyttes mot »Overevrigheds-Personer' i komitéers öfversedda förslag.