Hoppa till innehållet

Sida:Norska grunnlagen och dess källor.djvu/28

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har inte korrekturlästs

28

NOItGES STORTING.

Vid bestämmandet af sättet för rösträttens utöfning hade man att välja emellan det direkta eller det indirekta. Af dessa var det förra valsättet det äldsta och hade väl alltid varit det förherskande i den konstitutionela frihetens gamla stamhåll.

I Sverige hade sålunda det omedelbara valsättet varit regel vid valen till de ofrälse stånden allt intill 1810,l ehuru visserligen ett obehörigt inflytande gjort sig gällande genom hela det sjuttonde århundradet, om ej längre, så väl i städerna som landtdistrikten, då magistraterna i de förra2 och kronofogdarne i de senare 3 tillvällade sig rätt att utse eller utpeka riksdagsmän för borgare och bönder. Detta var snarare en följd deraf, att ett ordentligt medelbart valsätt icke var lagstadgadt, och har sin fulla motsvarighet i Englands samfundslif. Men i lag har aldrig det medelbara valsättet varit foreskrifvet för Sveriges städer utom Stockholm, der det stadgades 1731 och varit framdeles gällande ända till representationsreformen, och för landtdistrikten - så vidt jag vet - aldrig före 1810 utom under åren 1672-1680, då häradshöfding och nämd bildade ett valmanskollegium, som utsåg häradets representanter å de öfriga böndernes vägnar. Detta hindrade doek icke, att så väl borgare som bönder af lämplighetsgrunder enades om att utse sina fullmäktige genom elektorer, hvilket särskildt för städernas vidkommande torde haft sin grund i en sträfvan att tillförsäkra de respektiva yrkena ett tillbörligt inflytande på valet.

I England voro likaledes de direkta valen rådande af

författning', som dock för ifrågavarande förbrytelse icke för vissa år, nian för alltid stadgar valrättens ooh valbarhetens förlust. Stat. 2 G-eo. 2, c. 34-, sect. 7. I sin helhet åter äro konstitutionens af 1795 ofvan citerade stadgar an omarbetning af Vt. 1791, t. II, art. VI, hvilken senare lag äfven tyckes hafva direkt inverkat på denna, utkastets § 38, hvad sista punkten af mom. e angår. Jfr näinl. t. III, ch. I, seot. II, art. 4: BNnl ne pc-urra exercer les droits de citoyen actif dans plus d'un endroit», hvilken punkt utkastet äfven till yttermera visso i följande § 39 ordagrant öfversatt. Jmf. doek äfven Fr. 1795, art. 18.

1 Konstitutionsutskottet vid 1800-1810 års riksdag uppgifver i sitt betänkande af den 24 mars 1810, att nationen »hittills till större delen cttreete valt sine befullmägtigade».

'2 Malmström, Sveriges politiska historia II, sid. Si o. f.

3 jV'aumann, Sveriges statsförfattningsrätt. Ny uppl. I, sid. 257.