34 XOKGES SXOKT1SÖ.
Det är denna metod, som det norska utkastet, gripit och satt i förbindelse med den från Frankrike lånade valmansinstitutionen. Då man nu redan i enlighet med denna hade ett antal valmän i visst förhållande till de röstberättigades antal, behöfde man således endast att sätta representanternes antal i förhållande till valmännens för att få en trogen tillämpning af den amerikanska grundsatsen.
Utkastets 59:e § bestämde således, att de i hvarje amt utsedda valmännen skulle kora en tiondedel af sitt eget antal till representanter, så att 6-14 valde 1, 15-24 valde 2, 25-34 valde 3, 35-44 valde 4 och 45 och deröfver valde 5, som värdet högsta antalet, något amt fick rätt att sända. Och på samma sätt stadgade § 62 för städerna, att deras valmän skulle kora en fjerdedel af sitt eget antal, så att 3-6 valde 1, 7--10 valde 2, 11-14 valde 3, 15 och deröfver valde 4, som var det. högsta antal representanter, någon stad fick sända. Hade en stad mindre än 3 valmän, d. v. s. under 125 röstberättigade, så måste den rösta tillsammans med närmaste stad. Ehuru man således lät representationen fritt. utveckla sig såsom i Massachusetts och delvis Georgia, bestämde man dock i likhet med denna sist nämda stat ett maximum för representanternes antal inom hvarje valdistrikt.
Hvad angår vilkoren för valbarhet, stadgade nyss nämda
paragrafer, att representanterne skulle utses ur valmännens
egen midt. Vi erinra oss, att utkastet utom en ålder af 25 år
och 5 års bosättning i staten samt vid tiden för valet bosätten
ning på det ställe, som valet gälde, fordrat eganderätt till fastighet för. valmännen, att denna fastighet måste på landet vara af ett visst, icke så obetydligt taxeringsvärde, och att man för städerna gjort ett undantag från regeln genom att inrymma embetsmännen valbarhet äfven utan fast egendom, mon istället af alla städernas valmän fordrat en årlig inkomst af minst 400 spd. Kompetensvilkoren för en representant voro således satta i närmaste öfverensstämmelse med de amerikanska konstitutionernas fordringar. Förenta staternas grundlag försten» och satt representanternes antal i förhållande till folkmängden, dock med lubehållande af maxima, sä att intet valdistrikt lirk snida Here än i representanter.
