m
NORGES STOETING.
Denna, beträffande rådets ställning till riksförsamlingen, så ytterst vigtiga bestämmelse stod i bästa harmoni med den amerikanska uppfattningen, att hvarje beröring mellan den lagstiftande och verkställande makten borde i möjligaste mån undvikas, men torde dock närmast vara ett utdrag ur motsvarande stadgande i den franska konstitutionen af 1791', ur hvilket man lånat, hvad som ansågs för Norges förhållanden tillämpligt och passande.
Den andra inskränkningen, som innehölls i utkastets §§ 60 och 63, har väl icke ens tillnärmelsevis öfvat så stort inflytande, då den icke blef i grundlagen upptagen, men den har dock sin stora betydelse såsom kännetecknande för sinnesstämningen vid denna tid och som en skarp motsats till.de förslag, som i följande tid väcktes - delvis af Falsen sjelf - och med mycken ifver dryftades både inom och utom stortinget. Den bjöd, att blott halfva antalet representanter inom hvarje valdistrikt fick tillhöra embetsklassen, och att om ett ojemt antal skulle väljas, måste embetsmännens tal vara det minsta. Denna bestämmelse är, ehuru icke ny i principen,2 dock ganska originel i sättet att tillämpa1 den samma.
Ursprungligt var deremot icke det sätt, hvarpå man ordnade
1 Titre III, en. l:er, sect. III, art. i; »Seront néanmoins obligés ä'opter les ministres - - - et eeux qui, sous quelque dénomination que ce soit, semt attacMs k des emplois de la maison militaire et civile du roi». Det hör dock anmärkas, att ehuru den franska konstitutionen således uteslöt ministrarne från valbarhet, så gjorde hon dem dock icke i deras förhållande till riksförsamlingen blott och bart till budbärare af kungliga propositioner, Ty det heter i titre III, cb. III, sect. IV, art. 10: »Les ministres du roi auront entrée dans 1'assemblée nationale législative; ils y auTontime place marquée. Ils séront entendus, toutes les fois qu'ils le demanderont, sur les objets rélatifs & leur administration, ön lorsqu'ils seront requis de donner des éclaircissemens. Ils seront également entendtis sur les objets étrangers å leur administration, quand Tassemblde nationale Jeur accordera la parole». Ett likartadt förbud att välja ministrar och hofmän till representanter fans i den spansta konstitutionen af 1812, § 95, som äfven till formen stämmer i det närmaste öfverens med utkastet.
3 Som bekant voro de aflönade embetsmännen helt och hållet uteslutna från de amerikanska församlingarna, och vissa kategorier ibland dem från Englands parlament i enlighet med stat. 6 Ann., ch. 7, se et. 25 och stat. 15 George II, ch. 22, sect. 1-3, hvilka bestämmelser till stor del gått igen i des franska konstitutionen af 1791, titre ITT. ch. l:er, sect, III, art, 4.
