82
NORGES STOHT1NG.
jer emellan lagstiftning i vidsträckt bemärkelse, innefattande beskattningen*" som i sin helhet skulle enligt komiteens förslag utöfvas i begge tingen, och lagstiftning i egentlig mening, som naturligtvis efter komiteförslaget måste i samma former utöfvas, men enligt författarens betänkande borde provisoriskt uppdragas åt en komité. Ja, äfven Wergeland har på ett annat ställe i nyss citerade bref indirekt, men lika klart uttalat samma upp] fattning. Han* säger under § 86, att grundlagen blifvit mera J demokratisk, än han tänkt sig, enär den »giver Folket en over: veiende Deel i Lovgivningen, idet den statuerer Forordninger og Love, hvortil kongelig Sanktion ei er fornpden, hvoraf de bctydningsfuldeste ere Decreter om Tiltale for Rigsretten, Love. om Fremmedes Naturalisation og Love, som tredie Gäng proponeres Kongen». Ligger det icke nödvändigt i dessa ord, att »LovgivningensB yttringar äro »Love»? Att komiteens ledamot professor Sverdrup delat denna uppfattning, tyckes mig klart framgå af det sverdrup-berghska förslaget, hvilket han efter all sannolikhet bar med sig på fickan. Här talas det i § 32 om »Lovgivningen angaaende Skatte- og Pengevsesenet, Borgerret, Handel» m. m. och heter i paragrafens slut: »Alle Love udfserdiges under den regjerende Konges Navn».
I öfverensstämmelse härmed måste ock § 82 (76, 78) förstås, hvilken omedelbart, sedan stortingets funktioner i detalj uppräknats, stadgar: »Enhver Lov skal $ma% foreslaas paa Odelsthinget, enten ved dets Medieminer eller af Regjeringen ved en Statsraacb, så att ordet Lov här är taget i samma betydelse som i det adler-falsenska^ och det sverdrup-berghska utkastet och det franska loi i 1795 års konstitution, hvars § 76 l - antingen omedelbart eller medelbart genom den batayiska författningens §60 -? just är roten och upphofvet till denna det norska förslagets underliga bestämmelse. Detta framgår alldeles tydligt af det sätt, hvarpå Fr. Schmidt i sin dagbok omtalar denna paragraf och dess behandling. Han säger under 10 maj:
»Under Församlingen listede jag mig ned og talte et Par Ord med Fader Skriver fra Hovind, men kom netop betids nok tilbage for at opponere mod § 78 og den deri bestemte Inddeling af Storthinget. Denne Mei:
1 »La proposition des lois appartient exolusivement au coaseil des oiaq-oents.»
