98
NOn&JES STOBTING.
icke voro af utkastet undantagna1; en inom sitt område stark verkställande makt i konungens hand med rätt att förklara krig och sluta fred, att föra högsta befälet öfver krigsmakten, att nämna, alla rikets embetsmän, att benåda och slutligen med ett väsentligt inflytande på lagstiftningen genom initiativ, rätt att utfärda provisoriska förordningar och vilkorlig sanktionsrätt2.
1 Detta följer af § 123, aom bland exemplen på svigtige Säger», hvilka måste i rådet föredragas, upptager »uppbåd af arméen eller någon del af den väpnade styrkan.»
2 Det bar blifvit sagdt, att komiteen vidtagit en väsentlig förändring i utkastets maktfördelning oc-h inrymt konungen en långt mera framstående plats i staten, än som efter utkastet skulle hafva tillkommit honom (DunR.e,r, Om den Npiste Constitution, sid. 5 o. f.; Aaehehowg; Norges nuvserende Statsforf,, I, sid. 12, och II. sid. 8 o. i; Det juridiske Fakultets Betaenkning, sid. £2). Det torde ofvan vara till fullo bevisadt, att maktfördelningen Tar på håret den samma i de båda förslagen. Visserligen är det sant, att komiteens förslag benämner regeringsformen »indskrsenket nionarkisk», och att dessa ord icke träffas i utkastet; men då detta i sjelfva verket upprättar en ärftlig monarJti efter sjelfva Kongelovens arfsregler och Inskränker denna monarki efter samma plan och i det allra närmaste samma detaljregler, som komiteen sedan lånade, så göra väl ej dessa två ord något som helst till saken, så mycket mindre som den spanska konstitutionen af 1812. hvilken utan all fråga- inrymmer åt representationen en större befogenhet än det adler-falsenska utkastet, innehåller dessa samma ord, art. 14. Vidare afhandlar väl utkastet de» lagstiftande makten först, men i ek o derför att »Nationalrepresentationen var den fomemste», ty utkastet säger sjelft, att »Kongen (äfven atan all delaktighet i den lagstiftandemakten) er beklsedt med den h0leste Jlyndighed i Staten». Har utkastet haft någon annan tanke med kapitlens inbördes ordningsnummer än den att följa sin förebild, 1791 års franska författning, i spåren, så har det förmodligen varit den, att beslut föregår handling, och att den lagstiftande makten således borde behandlas före den verkställande. Utkastets ordning är således mera logisk, men komiteens mera konstitutionelt anständig. Dock är detta senare ett begrepp, som väsentligen beror på modet. Och äfven om man ser bort från de respektiva förslagens reela bestämmelser och fäster sig vid sjelfva uttrycken och formen, så torde en omsorgsfullare granskning gifva vid handen, att äfven i detta afseende är det adler-falsenska utkastet mera rojalistiskt än konstitutionskomiteens förslag och grundlagen af den 17 maj. Så t. ex. bestämde de senare konungens titel till: »Vi - af Guds Naade og efter Rigets Constitution Norges Konge»; men utkastet deremot: »"Vi - af Guds Naade Konge, - og; Majestset». Och under det att de senare bestämde formen för lagars publicering sålunda:
