Allt vek ur vägen för honom, flyende bönder, trupper i reserv eller i framryckande, ja till och med sårade och halfdöda drogo sig åt sidan och sågo upp på honom med en blandning af skräck och beundran, der han jagade förbi dem som en kall blixt.
Knapt hade han visat sig bland soldaterna, förr än allt kom i ordning igen som af sig sjelft; och ett ögonblick derefter kunde den oförtrutne Ney åter svänga sig i sadeln för att förnya angreppet och denna gång slog han tillbaka engelsmännen och fick fast fot i förpaktaregården La Haie-Sainte.
Napoleon stod åter vid Belle-Alliance.
»Nu kommer alltså Bülow från öster — här fram under bänken; kejsaren låter general Mouton möta honom. Klockan half fem (slaget hade börjat klockan ett) försöker Wellington fördrifva Ney från La Haie-Sainte. Men denne, som nu insåg, att allt berodde på att man bemäktigade sig terrängen framför skogen — här i sanden framför gräskanten» — kaptenen kastade sin handske till det betecknade stället — »Ney tillkallar alltså en reservbrigad af Milhauds kyrassierer och går lös på fienden.
»Snart syntes hans folk på höjderna, och man ropade redan »Victoire!» omkring kejsaren.
» Det är en timme för sent,» svarade Napoleon.
»Då han emellertid såg, att marskalken led mycket af fiendens eld i den nya positionen,
