Och nu började han en vidlyftig förklaring om huruledes den ställning, han hade ordre att besätta, var alldeles utan strategisk betydelse. Hvaremot den manöver, han på egen hand företog, bragte fienden i den största förlägenhet och skulle ha fördröjt kåren B:s framryckande flera timmar.
Så trött och slö kusin Hans var, måste han ändå beundra de öfverordnades visa beteende mot kaptenen, så vida det öfver hufvud låg någon sanning i onkel Fredriks historia om svärdsorden.
Ty om kaptenens sjelfrådiga manöver i strategiskt afseende kanske var ett genidrag, så var det ju i sin ordning att han fick svärdsorden. Men å andra sidan var det ju också klart, att han var oanvändbar i en armé som vår, om han kunde tro, att afsigten med fältöfningarne var att fördröja någon eller bringa någon i förlägenhet. Han borde väl veta, att afsigten mycket snarare var den, att bägge de fiendtliga arméerna med bagage och köksvagnar skulle kunna sammanträffa på utsatt tid och utsatt ställe, der den stora frukosten serverades.
Medan han satt i dessa tankar, afslutade kaptenen fältmanövern. Han var ej på långt när så nöjd med sin åhörare nu som ute på fästningen; det hade kommit någonting tankspridt öfver honom.
Klockan blef nio. Men som kusin Hans hade satt sig i sinnet att han skulle hålla ut till half
